Göteborgsposten – 16 maj 1865, sida 1

ter lemnade han värdshuset men föresatte sig att ha namnet dom Alphonse och den reslige munken i minnet. Under det hertigen två dagar efter denna händelse med pannan Intad mot fönstergallren i sitt fingelse lyssnade till Mauvepins dystra förutsägelser och betraktade munkabrödraskapen som stodo grupperade omkring konungens bärstol, blef han varse en andlig af reslig gestalt, hvilken höll sig afsides från de öfriga straxt nedanför hans fönster. Denna gestalt var honom ej obekant och han tänkte på följande sitt: — Om denne munk vore dom Alphonse och om han kunde komma in i detta rum ...? Då hertigen uppställde denna hypotes hade han ingalunda tydligt för sig hvilken nytta han skulle kunna draga af dom Alphonse, men sedan tänkte han att munken kunde bli ett medel, genom hvilket han kunde meddela några ord till hertiginnan af Montpensier. Det var derföre han begärde en biktfar. Slumpen cbier snarare hans goda stjerna ville att Mauvepin, sedan han stigit ned på gåärden för att hemta en munk, just kom att vända sig till samme högväxte andlige på hvilken hertigen gifvit akt. Så snart denne andlige blifvit införd i hertigens rum och Mauvcpin aflägsnat sig ur detsamma, yttrade Henrik af Guise, som ej kunde se hans ansigte hvilket doldes af kapuschongen. — Är ni icke dom Alphonse? — Densamme, svarade munken i det han lyfte undan sin kapuschong.