Göteborgsposten – 16 maj 1865, sida 1

den skall gömma bland alla tiders största brott. Efter Newyork Times för d. 29 April meddela vi här nedan följande intressanta detaljer: Från det krigssekreteraren telegraferade till öfverste L. C. Baker i Newyork för 12 dagar sedan att genast komma till Washington och öfvertaga värfvet att förfölja och arrestera medbrottslingarne i mordet på Lincoln ända tills sistl. söndag gjordes endast ringa framsteg i den rätta riktningen. Alla de lägre trakterna i Maryland genomsöktes med en stor styrka, bestående af 1,600 man kavalleri samt 500 man polisagenter och medborgare. Sistl. söndag erfor öfverste Baker af en liten gosse i Maryland några omständigheter, hvilka förvissade honom om att Booth och Harrold omkring kl. 11 f. m. gått öfver floden och begifvit sig in i Virginien. En telegrafist skickades med några soldater ned till floden, för att sätta sig i förbindelse med telegraftradarne och göra nägra undersökningar. De äterkommo följande morgon, medsorande en neger, som de sätt tag uti vid Swan Point och hvilken, då han närmare tillspordes, uppenbarade, att han sett personer gå öfver floden i en båt och beskrifningen på dem gjorde Baker säker om, att de just voro Booth och Harrold. Ingen undersökning eller efterforskning hade ännu gjorts af de officiela myndigheterna i Virginien. En afdelning kavalleri begärdes från general Hancock, hvilken genast skickades, under befäl af löjtn. Doherty. Hela styrkan befalldes nu begifva sig omedelbart mot Port Royal, emedan Booth haft tid att ungefär uppnå denna punkt och derför att han ej (på grund af ett brutet ben) kunde sitta till häst utan måste färdas mycket långsamt. Då den utsända afdelningen kom till Port Royals färja, red lojtn. Baker fram och gjorde färjkarlen några förfrågningar. Färjkarlen nekade, att han sett några sådana personer som de beskrifna. Löjtn. Baker hotade honom, men han förnekade ihärdigt hvarje kunskap om de sökta personerna. Bredvid karlen satt en neger. Löjtn. Baker visade porträtten af Booth och Harrold. Då negern fick se dem, utbrast han: Jo, massa, det är de gentlemen, som vi förde öfver floden i gär. Färjkarlen medgaf då, att han i sin båt fört öfver Booth och Harrold. Kavalleriet utsändes och mötte ett stycke bortom Garretts boning en neger, som sade, att han på eftermiddagen sett tvenne män sitta utanför Garretts stuga. Beskrifningen på den ene passade in på Booth. Då de förföljande kommit i närheten af Garretts hus, delade de sig försigtigt och kringrände detta. Den gamle Garrett kom ut i köksdörren och frågade: Hvad är det ? Han befalldes tända ljus. Medan han gick in för att efterkomma tillsägelsen, posterades af öfverste Conger en liten vaktpiket nära ladan. Baker gick in i boningshuset och den gamle Garrett kom snart till honom med ljus. Baker tog honom i axeln, höll pistolen för pannan på honom och sade: Jag önskar veta, hvar de tvenne män befinna sig, hvilka i eftermiddags voro här. Den gamle sade sig ej känna till det. Baker fortfor: De äro här, och om ni icke utlemnar dem, skjuter jag ut hjernan på ederk. Den gamle svarade, att de begifvit sig in i skogen på eftermiddagen. Baker hotade åter med att taga Garretts lif. I detsamma återvände Conger. Nu inträdde Garretts son, som tycktes ha stått utanför och lyssnat, iklädd en sydsoldats uniform. Sonen sade: Min far, vi hade gjort bäst i att genast säga dem alltk. Conger satte en pistol för unga Garetts hufvud och hotade med att skjuta honom, om han icke talade sanning. Unga Garett erbjöd sig då att föra de förföljande till ladan, der han sade att de sökta dolde sig. Då de nalkades ladan, mötte de en annan son till Garett, äfvenledes iklädd sydsoldatsuniform. IIela kavalleristyrkan hade nu omringat ladan. Baker sade till den unga Garett, att han skulle gå in och taga ut de estersöktas vapen, samt öfverlemna dem ät honom. Han tvekade, men sade till slut att han skulle göra det. Han tog nycklarne och öppnade dörren. Ladan var en gammalmodig byggnad, 3v till 40 fot hög, nästan tom: det fanns i henne endast litet halm, hö och några jordbruksredskaper. Garrott gick in och kom snart tillbaka, gande att de båda männen derinne vägrat lemna sina vapen och hotat med att skjuta honom, hvarföre han måst skynda ut Han tillaste dörren och lemnade nycklarne åt Baker. Conger, Baker och Doherty lade råd och beslöto att låta Booth och Harrold ilja mellan att antingen lemna sina vapen i Garetts händer och gifva sig, eller befara, att de skulle sätta eld på ladan. Baker framställde dessa vilkor för de båda i ladan och gaf dem 5 minuters betänketid. En röst inifrån, hvilken sedan befanns vara Booths, svarade: Hvem är ni, och hvad vill ni mig? — Baker: Vi vilja åt er och tänka taga eder! — Booth: Det något hårdt. Jag skall endast tagas af mina vänner. — Efter det ytterligare några ord vexlats, tyckcs Booth bli öfvertygad om, att han var omringad, och sade: 4Gf mig någon utsigt för mitt lif. Jag är en krympling med blott ett ben. Drag edert folk 100 yards tillbaka, och jag skall komma ut och slåss ned ert. — Baker: Vi äro ej komna, för att slåss ned eder, utan för att taga er till fånga. Ni måste emna edra vapen och gifva eder. Booth begärde beänketid, som medgass. Man kunde utifrån urskilja lessa ord af Booth: -Gå ifrån mig, din dj— kruka! j. Lemna mig, om du vill, din dj-kruka! Härunder j tto ryttarne af och hästarne fördes bort för den tillimnade eldens skull. Booth ropade då utåt: Kapen, hvem är ni? Jag kunde, medan vi talat, plockat bort ett halft dussin af ert folk och jag kunde haft