Göteborgsposten – 6 maj 1865, sida 1

VIUM HAM MYM CP; (1111140447 PR 2 e( domsförhör en af flickorna hvad man kände i när man föregående dagen varit ute och rum-: lat eller eljest lefvat i sus och dus. Detta var nu en mer än besynnerlig fråga till en ung flicka och den tillfrågade kom sig ej heller för att besvara den, och så gick det med flera af hennes grannar ända tills turen kom till en munvig åttaåring, som mycket bestämdt förklarade att hon i sådant fall skulle känna samvetsagg. Men presten smålog endast och sade i det han knackade henne i pannan: Nej, kopparslagare, mitt barn, kopparslagare skulle du känna! Sista April tog dir. Gaudelius, icke på narr, utan på rena allvaret, afsked af publiken, som, otacksamt nog, denna afton liksom flera föregående, representerades af knappast ett par hundrade personer. IIr G:s afsked var enkelt och värdigt, samt ingalunda antydande att han slagit ur hågen att återkomma hit, tvärtom utlofvade han att använda alla sina krafter och all sin håg för att till nästa säsong kunna bjuda på någonting godt. Vare dermed huru som helst; oaktadt, vi upprepa det, vi ingalunda vilja underkänna hr G:s goda vilja och stora anordningsförmåga, den stora publiken såge säkerligen att han gjorde som en hans landsman häromdagen uttryckte sig: Am besten wäre, wenn er fortreiste und Niemanyd) engagirte! Emellertid har hr G. nu afrest härifrån, för att i utlandet göra hvad han kan — komma ut med, hvilket dock, att döma af vissa, som det uppgifves, välgrundade rykten samt den föga uppmuntrande abonnementstockningen för nästa operasäsong, icke torde kunna bli så särdeles mycket. Af de öfriga tyska artisterna har största delen redan afrest härifrån, deribland hr Siehr, som det säges, till engagement i Prag. Balettkåren h. e. damerna Gerlach och huster lära innan kort komma att med sina piruetter tjusa sjöoch stapelstaden Danzigs lejon, och medlemmarne af körpersonalen lära kringspridts lite här och lite der, likvisst undantagandes dem, som här för någon tid eller för alltid öfvergitvit Muserna och svurit Hymens tana. Hr Fischer-Achten uppehåller sig f. n., som bekant, i hufvudstaden och hans återkomst derifrån lärer afvaktas af flera af sällskapets mera framstående medlemmar såsom m:ll Holland, br Funck och kapellmästare Schöneck, hvilka uppgifvas i sällskap med honom skola begifva sig till Malmö, för att der gifva några konserter. Snart skall sålunda endast minnet återstå af die deutsche Oper zu Gothenburg, om vi undantaga en bror till direktören, hr Jean Gautier — nej förlåt — Gaudelius, som under sommaren har vård om och vakar öfver sällskapets kostymer och attributer. På tal om attributer är det oss ett nöje att kunna meddela våra läsare, att vi i förra krönikan begingo ett groft misstag, ja, sanningen att säga, smått talade osanning, tullkomligt omedvetet likväl, det kunna vi tryggt (och tryckt!) försäkra, då vi uppgåfvo Dysden som slopad. Tvärtom är förhållandet, att det ifrågavarande skeppet i fullkomligt godt stånd ligger under lastning på Göteborgs sström, och de attributer som försåldes voro endast kasserade inventarier, eller med andra lord, utgallrade och obehöfliga effekter. In Imedio consistit virtus, det är uttydt: det är bäst att ljuga lagom på Dygden-, och hatva vi derföre genom denna öppna bekännelse sökt att godtgöra hvad viiförra krönikan felat. Medan vi äro i farten med uttydningar loch förklaringar, se här också en. Säkerligen läste ni häromdagen i bladen hurusom at några vid niotiden på aftonen d. 21 April samtidigt närvarande (?) personer i Dagbergs socken nära Norrköping åtskilliga kabbalistiska stecken tydligen kunde skönjas å himlahvalfvet I för betraktaren framställande bokstäfverna: N. T. V. Y. K. M.M. Vi misstänka storligen att -I detta tecken och under helt enkelt haft sin uppränning i någon af några stärkande glas, upphettad fantasi, att fenomenet observerats straxt efter sex-tiden, då somliga hvarken se sol eller måne men kanske möjligtvis bokstäfver och att dessa naturligast torde kunna utÅ tydas så här: Några Tutingar Verka Ypperrligt Kan Man Märka. Det Lindmark-Bäckgrenska sällskapet uppträdde för första gången i Onsdags för ett temi lligen, godt hus, hvilket med upprepade och lifi lliga bifallsyttringar tycktes tillkännagifva betlåtenheten med att åter så höra det kära moI dersmålet ljuda från scenen. I Marinettes -små skälmstycken var samspelet nätt och vårndadt och de deri inlagda kupletterna sjöngos I förtjenstfullt, isynnerhet hvad beträffar hr Warelberg. I Debutanten och hennes far utförde n Ihr Lindmark Gaspards roll på ett ganska rohlande sätt, från publikens sida klarligen åda-galagdt genom högljudda skrattsalvor och ine ropningar, äfven om man måste medge, attihr eL. icke förmådde att i den högligen anstränksgande rollen inlägga den finess, den äkta frantsyska humor, som hans store föregångare visste latt så bjert lägga i dagen i denna roll. Exemn pla sunt odiosa; så som rollen af hr L. uppfatntats återgafs den konseqvent, och den muntra — — AA ÅA MN — — 8 3 —m AA — —