Första Maj, vårens högtidsdag, har enligt från alla landsändar ingångna underrättelser i år icke visat fryntligare fysionomi än vanligt. Äfven hos oss var dagen temligen kylig och öfverplaggen, som åter krupit fram ur garderoberna, sveptes med välbehag om ens lekamen, synnerligast om man för att dricka merg i benen, på ettermiddagen placerat den i Trädgårdsföreningen, der harmonimusik utfördes och der en stund på aftonen en obetydlig skymt af lif kunde spåras. Allerna, hvilka hos oss på dylika dagar måste ersätta Longchamps vid Paris och Djurgården vid Stockholm, voro skäligen folktomma, och många voro icke de som vågat sig ut till Lorensberg, oaktadt malicen vill påstå att de som väl kommit dit, fram på aftonen tyckte sig vara i ett ganska ansenligt sällskap, tack vare vissa fluidas märkvärdiga förmåga att framställa både lefvande och döda föremål mångdubblade. Några oordningar för dagen lära dock icke någorstädes försports, äfven om en och annan dagen efter kännt vissa obehagliga hammarslag i hjernkontoret, antydande att föremålet aftonen förut varit iklädt