Göteborgsposten – 2 maj 1865, sida 1

den förvånade Henrik af Navarra och tog till flykten, likt en desertör som jagas af sina kamrater. Märkvärdigt nog slogs porten så våldsamt igen, att den fullkomligt stängdes. Det var förgäfves som Henrik skakade den, för att kunna sätta efter sin fiende, hvilken alltjemt sprang framåt och först stannade på gatan Saint Antoine. Först här började han tänka efter, och hans tankar klädde sig ungefär i följande form: — Jag har likt en pultron flytt för konungen af Navarra, då jag i stället bort döda honom. Han måste således dö, eller ock är jag för alltid vanhedrad. Men hvad skall jag göra för att taga hans lif? Åh! han är en tapper klinga, men en pistolkula gifver med större visshet döden. Medan dessa tankar genomforo hans hufvud hörde han beväpnade personers regelbundna steg. Han kastade sig in i skuggan af en port och lyckades att hålla sig dold derstädes. Hertigen såg truppen passera förbi och igenkände konungens folk. Det var herr de Crillon och hans trupp. Hertigen såg dem taga vägen åt rue des Lions, ty den portgång i hvilken han stod gömd var belägen midt emot denna gata; derefter såg han en afdelning komma tillbaka in på rue Saint-Antoine och spärfa gränden. Då kunde han ej trifla längre och insåg att herr de Rochibonds hus skulle angripas. I och med detsamma återvann han också sitt mod. Han lemnade sin portgång och styrde kosan mot Saint-Antoinesporten. Der fanns en