Göteborgsposten – 29 april 1865, sida 2

Olsson berättade vidare, att merlspikarne upptäckts af honom då han skulle sopa ett kaminrör, bakom hvilket de hängde. De visades genast för smeden Wennerdahl. Då sedermera A. med sitt folk återkom, medtogos alla de saker som hängde på väggen. Dahlström hade förut till Sv. Andersson sagt, att denne skulle helsa smeden Dahlberg dermed, att han ej ville köpa annat än broddar och söm. Sven Andersson hade ofta medhaft andra jerneffekter hvilka D. ej velat köpa. En gång hade han med sig en yxa bdaasmedmäst. Anderssons fråga om vittnet, som sade sig ha åhört det öfriga samtalet mellan D. och honom. ej äfven hört att D. yttrat det han ej köpt något jernsmide på flera år, — svarade O. nekande. Vidare tillfrågades O., om han ej bedt Wennerdahl helsa A. dermed, att Dahlström ej betalat mer än 25 öre för merlspikarne, men äfven härtill nekade 0. häftigt. ÄAllmänne åklagaren, håradsh. Hansson, sedan nu vittnena blifvit hörda, sitt slutpås yrkande ansvar å Stålberg för stöld, å Sven Andersson, derföre att han med vetskap om stölden försålt en mängd stulna saker, å de öfriga, derföre att de likaledes försålt smide för Stålbergs räkning, oaktadt de bort veta att han ej egde sådant att sälja, och slutligen å Dablström. för det denne mångfaldiga gånger till underpris köpt jerneffekter af Sven Andersson, oaktadt denne, som han visste ej vara anställd hos smeden Dahlberg, ej kunde ha ärligt åtkommit besagde effekter. A samtlige yrkades ansvar i den mån som de kunde dömas för stöld. Mälet uppsköts på åtta dagar. — Ett mål af dess bättre här ovanlig beskaffenhet handlades i Onsdags af rådhusrättens andra afdelning. En yngre gift man hade instämt sin hustru för att — såsom det i stämningen vppgafs, med anledning af hennes ytterst våldsamma lynne — vinna äktenskapsskilnad. IIustrun medgaf skilsmessan, men uppställde bland andra vilkor äfven det att få behålla sitt något öfver ärsgamla barn. IIäremot invände mannen, att hon ingalunda vore en person åt hvilken ett spädt barns vård kunde anförtros, och för att bevisa detta, begärde han att flera vittnen skulle höras. Detta skedde, och man fann af de sammanstämmande vittnesberättelserna, att hustrun måtte varit en verklig furie. Ständigt tillställde hon utan anledning våldsamma uppträden och slungade dervid efter mannen, som eger ett saktmodigt lynne, än en kaffekittel, än en kastrull, än en glasburk o. s. v. Afven mot barnet tyckes hon ibland ha visat sig elak. Utom dessa vilda tilltag omnämndes äfven af vittnena en omständighet, som på senare tider ryktesvis här på platsen lemnat rika ämnen åt skandalen, nemligen hustruns brottsliga förhållande till en hr W., hvilket ingendera af parterna, och minst den senare, sökt bemantla, utan tvärtom genom den högsta oförsynthet prisgifvit åt uppmärksamhet af en hvar inom hvars synkrets det fallit. — Som emellertid dessa senarc omständigheter icke lagts till grund för stämningen blef rådhusrättens utslag, att skilsmessa till säng och säte på ett års tid skulle ega rum emellan de båda makarne. Barnets vård öfverlemnades åt mannen som frivilligt åtog sig att bidraga till hustruns under håll under året med 300 rdr. i 0000000.. k—k—k—5—