Göteborgsposten – 29 april 1865, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Rådhusrätten. I Thorsdags hölls i rädhusrättens andra afdelning fortsatt ransakning med för stöld af en mängd serneffekter, tillhöriga smedmästaren G. Andersson, häktade F. O. Stålberg äfvensam med öfriga i denna sak inblandade personer. Handlanden C. A. Dahlström hade till detta förhör inkallat arbetskarlen Aug. Hansson äfvensom drängen J. W. Olsson, hvilken d. 24 April flyttat ur hans tjenst. Smedmästaren Andersson medhade å sin sida såsom vittne polisöfverkonstapeln G. Andersson. Hörd på ed liksom de öfrige berättade den sistnämnde att han dagen efter den, på hvilken de egentliga upptäckterna i Dahlströms bod gjordes, varit smedmästaren A. soljaktig på ett besök hos D. Då denne tillfrågades om han hade flera A. tillhöriga saker, svarade Dahlström härpå nekande och tillade att han ej köpt sådant smide på tvenne år, då han tillhandlat sig det af smeden Fridfelt. Man upplyste honom om att arbetskarlen Johan Andersson bekänt att han för 25 öre till D. forsålt ett dussin af Stålberg mottagne krampor. Detta bekräftades af Joh. A. som efterskickades, men D. nekade fortfarande att ha köpt dem. Öfverkonstapeln A. uppmanade åter D. att säga till om han hade något mera af smidet qvar, hvarpå A. svarade, att det väl vore möjligt att han hade något, men i sådant fall vore det länge sedan han köpt det. Vid efterseende befanns en från A. stulen s. k. kaus hänga på väggen. A:s arbetare som voro närvarande igenkände densamma och tyckte sig äfven med bestämdhet vilja igenkänna åtskilligt annat smidesarbete som bängde på väggen, men deras husbonde bad dem ej medtaga något som de ej kunde aflägga ed på vara honom tillhörigt. Arbetskarlen Aug. Hansson hade sett Sven Anderson vid ett tillfälle i D:s bod försälja blandade söm och spik, för hvilka han begärde 123 öre gången. Både Dahlström och bodflickan voro då i boden. Intygade att den låda, som innehöll söm och hvilk icke blef medtagen af A. och hans folk vid det första besöket i D:s bod, brukade stå under disken bredvid ett par kuttingar med söm och broddar och hvilka blefvo medtagna vid undersökniugen. Drängen Olsson intygade att Dahlström legat sjuk i fem dagar då A. först inkom i boden och igenkände de honom tillhöriga sömmen. Efterskickad bad D. att A. skulle se efter i boden om der fanns något som tillhörde honom och medtaga det. Smedmäst. A. invände mot detta vittnesmål, att vittnet så mycket mindre kunnat höra allt detta som han ej var närvarande i det rum der Dahlström och A. sjelf samtalade. sJo, min herre, utbrast O. häftigt. Han berättade vidare, att D. för A. genast uppgifvit det han köpt tre eller fyra par syskonhakar och några kettingsläsar. — D. hade vidare bedt O. och bodflickan passa på A. och hans arbetare då dessa komme tillbaka från polisvakten och tillsåga dem om att de glömt en låda med söm samt något annat smide, hvilket allt O. slutligen på D:s tillsägelse bar upp i polisvakten. — Sven Andersson hade, då han insunnit sig hos D., uppgifvit att han varit skickad af smeden Dahlberg. Du ljuger! utbrast vid dessa ord Sv. Andersson. Sv. Andersson, fortfor vittnet, hade till en börljan för broddarne bekommit 17 öre och för sömmen 9 öre gången. Sedermera visste ej vittnet huru myeket han erhållit. Sv. Andersson förnekade att någonsin ha fått så mycket.