Göteborgsposten – 28 april 1865, sida 1

tillbaka, hann fram till gränden, och utställde hälften af sina trupper i en krets under trädgårdens murar; derefter begaf han sig med de öfriga tillbaka till Mauvepin, hvilken qvarstod som skiltvakt i hörnet af rue des Lions. — Iåtom oss nu slå in porten, yttrade han. — Nej! svarade Mauvepin lakoniskt. — Hvaba? frågade Crillon förbluffad. — Det går ej för sig, yttrade narren, och det af tvenne skäl. Det första är att det är onödigt slå in en port som man kan öppna. — på hvad sätt då? — För tusan, herr chevalier, det är troligt att jag varit inne i huset, eftersom jag sett hertiginnan, hennes broder och de sexton borgrarne tillsammans der. Jag skall således kunna gå in i huset ännu en gång och komma och öppna porten. Se der mitt första skäl. — Åh! sade Crillon, skälet är godt och jag behöfver ej höra det andra. — Men jag måste säga er det. — Nå då lyssnar jag. Crillon och Mauvepin begåfvo sig i väg, åtföljda af de femton gardisterna och Mauvepin fortfor: — Jag har en vän i herr de Rochibonds hus. Om vi sloge in porten, skulle borgrarne, som ej ana hans närvaro, springa ut på gården, finna honom, och han skulle komma att må temligen illa. — Jag förstår ert andra skäl, herr Mauvepin. — Ni skulle förstå det ännu mycket bättre, om ni visste hvem denne vän vore.