Göteborgsposten – 28 april 1865, sida 1

ställning, det samfundsförhållande, i hvars förmenta intresse brottet förötvats. Upprepade gånger uttalar historien, med hänvisande på det tramfarna, varningar härutinnan. Ett politiskt brott törblir aldrig här i tiden ostrafladt. Dess följd har städse varit, att seger tilltallit just den sak, för hvilken brottets offer fallit. Ett blindt folkhat dödade Sokrates, men ur den giftbägare, hvars innehåll gjöt gratvens kyla i den vises kropp, drack den ide, för hvilken han letvat och verkat, evigt lit och blef en sanning, som beredde det då bestående samfundets fall. Ett lika blindt ursinne korstäste Jesus — och kristendomen blet en i årtusenden beståndande verldsreligion. Brutus dödade Cusar, lör att hindra kejsardömets upprättande — och Augustus lät kröna sig. Nero förföljde de kristna och lät dem liksom marechaller lefvande uppbrinna som lusteldar vid hans frivola fester — och martyrskapet blef en retelse, en lockelse till antagandet af kristendomen, hvarigenom romerska rikets fall bereddes. Inqvisitionen törföljde Galilei — och ändå rörer sig jorden, det vet nu hvarje barn, som kan tänka. Huss besteg bålet — men reformationen skaffade sig seger och burskap. Absolutismen undertryckte folket — och skapade revolutionen. Revolutionen ville med andra vapen, än sin egen inre sanning och kraft, undanrödja privilegierna och deras bärare — men gaf lif ät restaurationen. Napoleon I:ste fjettrades på en klippa i hafvet — och det andra kejsardömet står för våra ögon. Så skall det äfven gå nu. Ursinniga fax natici ha, för att hindra slafveriets upphätvande, mördat Lincoln — och slafveriet skall kanske förr och tullständigare än annars försvinna. Så bär hvarje brott inom sig sitt eget straff. Så vär hvarje stor och sann id inom sig sitt eviga lif. Hvarje stor och hög, hela menskligheten omfattande ide, är lik tragediens hjelte. Våldsam ståndar kampen mellan denne och en yttre, omgitvande verld, som ej vill, ej kan tatta honom. Han faller i striden, men ideen går segrande fram. Fenix flyger sjelf i bålet, men för att snart svinga upp derur, föryngrad, förskönad. Balder faller, men för att bereda väg för en högre gudomsverld än Asarnes. I hvarje nordamerikanares sinne skall nu Lincoln stå som en martyr för sin sak. Och det skall bli en helig pligt för hvarje Nordstatsman, att i sin mån bidraga till förverkligandet af den id6, för hvilken Lincoln lefde. Otver dennes grift skall som en gloria i folkets ögon, svätva hans sträfvan för slafvarnes befrielse. Och man skall anse det för en helig mission att genomföra densamma. Således, låtom oss icke förtvifla om den saks framgång, för hvars utförande Lincoln var ett verksamt redskap i Försynens hand — ej mindre verksamt nu, sedan han träffats af mördarens kula. Huru de politiska förhållandena i öfrigt skola gestalta sig i Amerika, derom torde det vara tör tidigt, att ännu yttra sig. Må vi dock hoppas, att Försynen atvärjer anarkien och en alltför djup förvirring, i hvilkas mörker folkfrihetens fiender kunna stämpla! Tillsvidare fungerar v. presidenten Johnson som president, men han har så nyss börjat deltaga i statens allmänna värf, att han under närvarande förvirrade förhållanden icke är vuxen den högsta embetsmannaplatsen i Amerika. Tyvärr är Sewards tillstånd sådant, att han icke kan i sina vana händer hålla statens tyglar. Amerika behöfver nu mera än någonsin en man, för att taga affärerna om hand och afvärja en förbittrad, med upplösning hotande partikamp. Måhända skola förhållandena framtvinga en diktatur, som tills