Göteborgsposten – 26 april 1865, sida 2

Under senaste dagarne ha stränga förbör hällite med personer i trakten af Flensborg, isynnerhet i Bovs socken, hvilka undertecknat adressen till kejsar Napoleon. I dag ha åtskilliga män från Veibek och Kragelund varit för rätta. Stämningen ljöd olika alltefter de olika graderna af den förmenta brottsligheten. Byfogden i Veibek, Nielsen, skulle infinna sig: Annars skulle han bli kastad i fängelsek; de andra, som förut varit under förhör, skulle möta: -Annars skulle domen likväl fällas etc.? Då de inställt sig inför bäradsfogden, uppläste han adressen (till kejsar Napoleon). Nielsen gjorde den till sin och försvarade den från punkt till punkt. Han åberopade sig derpå, Latt intet förbud mot adressen fanns och att polisen och gensdarmerna länge haft besked om saken, utan att ha gjort något för att hindra den, hvarför det ej ansågs olagligt att underteckna. En annan sak hade det varit, om militärmakten här som i Åbenrå i hvarje hus förbjudit att befatta sig dermed; men detta hade ej skett. Då det i afseende på ordalagen i adressen frägades: Hvad hotas ni med från tysk sida?4, löd svaret: Vi nordslesvigare hotas med tillintetgörandet af vår rationalitet och vårt språk, och för att nämna något materielt, med upptagande i den tyska tullföreningen; sjelfva slesvigholsteinarne äro häremot. Derpå frågades om meningen med denna sats i adressen: Kväldsamma agitationer, som gynnas ofvanifrän. Exempelvis nämndes då, att man slog in fönster hos de danskt sinnade, för att tvinga dem att visa ett annat sinnelag, än de verkligen hade; att skyltar med dansk och tysk inskrift gjorts alldeles tyska i Flensborg, Abenrå och Haderslev; vidare, att den fria danska församlingen i Flensborg, ett fritt kristet samfund, som intet ondt kunde förebrås, sprängts genom ett maktspråk; att det agiteras muntligt och hemligt, kan man sluta deraf, att det sker offentligt i tidningarne; derom vittnar ju högt och tydligt hela tidningslitteraturen. — I afseende på en sats i adressen: Att majoriteten ej kan komma till orda för chikaner af alla slag och hotelser om fängelse o. s. v., yttrade bäradsfogden: I hasven ju Vestslesvigska Tidende och ÅFlens. Zzeit.,, huru kunnen j då tala så der?4 härtill svarades: De smaka ej mera, hr häradsfogde, sedan vingarue klippts så starkt på dem. Att det är förenadt med fara för fängelse att skrifva fritt och frimodigt, synes ju äfven deraf, att redaktören i Mögeltönder kastats i fängelse af österrikarne. Nielsen dömdes till 10 dagars fängelse på vatten och bröd sär Schmähungen der Obrigkeit. En f. d. dansk dragon dömdes till 5 dagars fängelse på vatten och bröd, emedan han på frågan om hvad han förstod med uttrycket våldsamt i adressen svarat: Det kallar jag våldsamt, att två stormakter kommo hit, för att slåss med vår lilla flockk. Kort sagdt: Satan är lös här, men vår Herre lefver ännu! Utan tvifvel är snart den dag inne, då hela verlden skall fordra tillämpandet af folkens sjelfbestämningsrätt äfven på den danska befolkningen i Slesvig, hvilken nu suckar under ett nästan olidligt förtryck. Det är helt säkert i något slags förkänning häraf som Köln. Zeit. säger: Tyskland bör ej smickra sig med hoppet om, att kunna införlifva Slesvig i tyska förbundet, utan att Europas öfriga makter skulle bry sig derom. Slesvig har aldrig tillhört Tyskland, och de makter, som ingått 1815 års fördrag, anse den slesvigska frågan ingalunda för en inre tysk angelägenhet. Här glöder ännu elden under den lätta askan. Sjelfva de slesvigholsteinska tidningarne ha upphört med att vilja bedraga utlandet med den osmakliga fabeln om Nordslesvigs tyska sinnelag. De göra nu, äfven detta öfverdrifvet, endast anspråk på en tiondedel af befolkningen såsom tyskt sinnad; de öfriga nio tiondedelarne äro Ålandsfientligt sinnade och måste hållas i tygeln med -hänsynslos stränghet (terrorism brukade man säga, då man talade om den danska regeringens åtgärder). Af de danska skolböckernas omarbetning i patriotisk, d. v. s. danskfientlig anda kan man hos den danska ungdomen endast vänta långsam framgång, och denna är kanske ingen annan, än den att den hemliga förbittringen blir starkare. Hela denna befolkning — det kan ej förnekas — sätter sitt hopp till utlandet, isynnerhet till Frankrike. Adressen till franske kejsaren blef i trots af de tyska gensdarmernas alla ansträngningar på kort tid betäckt med många tusen underskrifter. (Köln. Zeit. framhåller derefter, huru strängt man förfar med undertecknarne, som kastas i fängelse Ec.) Då talet är om Frankrikes inblandning i de slesvigholsteinska angelägenheterna böra sådana tecken ej lemnas alldeles utan uppmärksamhet. Osterrike bör icke förgäta, på hvad sått Frankrikes äskade inblandning skulle ega rum. Frankrike och England, i allmänhet hela utlandet, ogilla enståmmigt nationalitetsprincipens kränkande i Slesvig — en princip för hvars skull England nyligen afstått från Joniska öarne och dermed uppgifvit en fast sjöstation, om hvars ofantliga vigt man förut ej kunde tala nog. Men ingen princip fruktas af Österrike mer än nationalitetsprincipen. Det skiljde sig på londonerkonferensen från Preussen, då detta ville ingå på ett medgifvande af densamma. Kortl. Köln. Zeit. fordrar åter i Slesvig allmän omröstning, på det utlandets inblandning i frågan må kunna undvikas. Från London skrifves d. 19 d:s: Påskferierna nalkas sitt slut, i början af nästa vecka skola alla, som flytt ur staden, återvända till högqvarteret, och den andra hälften af saisonen lofvar att bli mycket liflig. Naturligtvis i socialt hänseende, alldenstund oräkneliga baler, soirger och landtliga fester förberedas, till hvilka hvar och en har tillträde, som kan utgifva penningar derför. I politiskt hänseende deremot skall andra hälften af saisonen neppeligen bli intressantare än den första. Utrikespolitiken — så säga diplomaterna ej utan 2 2 m 4