Göteborgsposten – 26 april 1865, sida 2

— Och lyssnar troget och uppmärksamt? ... — Parbleu! jag är ej hitkommen för något annat än detta ... — Min herre, sade Mauvepin, ert förslag behagar mig mycket, och Gud skall veta att jag skulle vara förtjust att se herr de Crillon göra det vackra notvarp ni talar om, men ... — Hvad vill ni säga? utbrast den okände. — Jag har gjort en reflexion. — En reflexion? låt höra! — Jag har sagt för mig sjelf att det kunde hända sig, att medan jag vore på väg till Louvren begåfvo borgrarne sig härifrån. Den okände småskrattade och yttrade i skämtsam ton: — Herr Mauvepin, ni styrker allt mer och mer den goda tanka jag hyser om er, såsom en man med förstånd. — Tusen tacksägelser för denna er goda tanka, min herre! — Ni säger blott saker till hälften, hvilket bevisar att ni är utmärkt artig och belefvad, men man förstår dem ändå fullkomligt. — Ah! verkligen? — och beviset derpå är att ni nyss ville säga att jag mycket väl kunde vara en vän af de der menniskorna, och att det ingalunda är dem utan er som jag öfvervakar, samt att jag genom att skicka er till Louvren hade för afsigt att låta er falla i något bakhåll på andra sidan om gatan. — På min ära, sade Mauvepin, ursäkta mig, min