Göteborgsposten – 20 april 1865, sida 1

vYIEHFVHM, fe F. BUNNIEKD VASS VAR boklådor samt Hagström UHallgrens och J. Josephis butiker, hvarjemte särskildt bör observeras att den tecknande under sin namnteckning äfven bör utsätta sitt lefnadsyrke. Vetenskapliga föreläsningarne. Dir Biörklund höll i går sin andra föreläsning, dervid öfvergående från det spanska folkets till spanska poesiens historia — sitt egentliga ämne. Liksom ett folks historia, anmärkte tal., så har äfven dess diktkonst sina naturliga utvecklingsstadier. Det första af dessa utgöres af solkpoesien, utgående trån behofvet att gifva en yttre poetisk gestalt åt allt hvad som rörer sig inom folkets själ. En senare utveckling af denna poesi blir sedermera konstpoesien, hvilken uppträder rikare smyckad, men ofta saknar den vördnadsvärda modrens naturliga och enkla behag. Spanska poesien är i det afseendet olika med t. ex. den italienska och franska, att dess äldsta kända alster tillhöra just solkpoesien. En annan egenhet hos densamma är den, att den var lika kär för konungen som för hans ringaste undersåte. Från de äldsta spanska innevånarne, iberer och celtiberer, eger man intet annat poetiskt minnesmärke än en sång, gängse bland nutidens basker, som anses för afkomlingar af dessa folk. At denna egendomliga sång lemnade tal. en öfversättning. Så mycket talrikare äro deremot romanserna från början af detta årtusende. Dessa sakna de i våra dagar vanliga konsonansrimmen, äro enkelt berättande, af ett krigiskt innehåll och förherrliga de nationala hjeltarnes bedrifter. Dessa sånger (Åen Iliad som saknar sin IIomerus, säger Lopez de Vega), författade af hemlösa, kringvandrande sångare, lärdes utantill af folket. De gjorde visserligen att historia och fantasi blandades tillsammans, men gåtvo den egendomliga poetiska pregeln åt spanska nationallynnet, som för drömmar om sina minnen förgäter det närvarandes kraf. Tal. öfvergick derefter till en senare skiftning at den spanska poesien, i hvilken provengalernas diktkonst spelade en roll. Då nemligen krigen mot morerna började lida mot sitt slut, inträdde en vigtig förändring i spanska folkets lit: ett eget riddarständ, omgifvande konungens person, bildade sig. Dessa caballeros Yunno tolkpoesion, hjeltesångerna, al föga Intresse och riddarvisan intog inom deras kretsar folkpoesiens plats. Den normandiska poesien, införd af de för öfrigt söga hedrade trubadurerna, lemnade i detta atseende en mängd materialier åt spanjorernas glödande fantasi. — En klassisk dikt från denna tid om -riddaren Virgilius återgats i sammanhang härmed i sammandrag at talaren. Likaledes lemnade tal. en, att döma af det eleganta språket, högst förtjenstfull ordagrann öfversättning af en intressant romans från samma period, karakteristisk för den spanska riddartidens åskådningssätt. Tal. gaf derefter i några lätta drag en framställning af de s. k. moriska romanserna, dels dem som förskrifva sig från gränsstriderna med morerna och dels dem som utgått från morernas eget riddarlif. En intressant dikt meddelades i öfversättning såsom illustration till den förra af dessa båda nyanser inom den spanska romans-poesien. Tal. afslutade sitt nu liksom förra gången högst fängslande föredrag med löfte att nästa gång sysselsätta sig med det verldsbekanta Poema del Cid. Uolagsstämma. Vid i går hållen bolagsstämma med delegarne i bolaget för Stigbergslidens sänkning och omläggning upplästes revislonsberättelsen tör år 1864 och beslutades en utdelning af 5 proc. pr aktie. Derjemte utsågs till styrelseledamot i stillet för grosshandl. B. E. Dahlgren, som var i tur att ur styrelsen afgå, grossh. II. J. Heyman. Profval till stadsfullmäktige. Etfter reformmötets slut i går afton hölls ett förberedande valmöte för nästa stadsfullmäktigs-val i ledigheten efter hrr O. Olson och P. W. Malm. Vid tillfället nedsattes en valkomitå, bestående af hrr C. F. Wiern, A. Philipsson