Göteborgsposten – 20 april 1865, sida 1

gm ————7— 8ä6—7—7 Den store landsknekten gjorde som den gode chevaliern befallde, och denne hoppade med helt ungdomlig vighet upp på landsknektens axlar och nådde på detta sätt upp till det öfversta af muren, öfver hvilken Mauvepin satt sig grensle. — Se så, sade Crillon, förklara er nu, herr Mauvepin, hvar är konungen? — Der, sade Mauvepin. Narren sträckte ut handen, och Crillon darrade då han såg en orörlig kropp ligga vid foten af muren. — Konungen, sade han, konungen sårad ... död kanhända. — Intetdera; konungen sofver ... Mauvepin hoppade ater ned i trädgården och Crillon följde honom, under det de båda landsknektarne qvarstodo som skiltvakter på andra sidan om muren. Crillon lutade sig öfver konungen, lyssnade till hans andedriigt och kände sig lugnad. — Men huru kan konungen sofva här? frågade han förvånad. — Ilan har inandats någon narkotisk ånga från en bukett. — Aha! Crillon anade sammanhanget. — För närvarande, sade Mauvepin, har jag ej tid att lemna er någon vidlyftig berättelse, herr chevalier; endast ... — Tala! tala! sade Crillon lifligt. — Konungen har varit nära att bli mördad,