Göteborgsposten – 20 april 1865, sida 1

Ordf. oppnade diskussionon med en intressant framställning af representationsfrägans historik och dess nuvarande ständpunkt, och påpekade hurusom misshälligheter ständen emellan tvenne gänger föranledt enväldet, som äfven fört landet till branten af förderfvet. 1809 års män hade lika väl insett behofvet af en ombildad representation som en ny regeringsform, men tiden derföre var aå ännu icke mogen. Under tidernas lopp har den nuvarande fyrdelade representationen lemnat ett öppet fält för intriger och machmationer af alla slag, och den egentliga solkviljan har tillsolje deraf vid ständernas beslut icke alltid kunnat göra sig så gällande som önskligt varit. Nu sedan impulsen till representationens ombildning för andra gången utgått från regeringen sjelf, nu vore sträfvandena för en representationsreform icke allenast befogade utan man torde äfven kunna antaga att ideen nu vore fullkomligt mogen. Tal. framhöll derefter de af centralkomiten särskildt betonade fördelarne af det De Geerska förslaget och slutade med att uppmana hr Julius Lindström av uppläsa en från centralkomitån ytterligare ankommen skrifvelse i ämnet, fr Lindström utvecklade derefter i ett längre, varmt och vältaligt samt af lifliga bifallsyttringar ofta afbrutet föredrag, fördelarne af det nya representationsförslaget, och gendref kraftigt och energiskt flera af de inkast som sedan dess offentliggörande gjorts mot detsamma. Ett upprop borde ru om någonsin från hela landet ställas till Rikets Ständer, att biträda den folkkäre konung som ställt sig i spetsen för reformen. Långa tal tordo icke, efter de mångåriga debatter och pröfningar för hvilka representationsfrågan i vårt land varit föremål, behöfvas. Nej, hvad som nu vore af nöden vore en allmän påtryckning på de stånd, i hvilkas förmenta mtressen det ligger att motarbeta reformen. Motståndet har visserligen ännu icke uppträdt så bestämdt och kraftigt som det måhända snart kommer att visa sig, men det smyger omkring i broschyrer, det söker att arbeta sig in i allmänhetens sinnen genom vissa talesätt som så ofta upprepas att de slutligen blifva trodda och inverka förlamande på intresset för reformen. Tal. ville icke nu uppehålla tiden med att framdraga alla dessa invändningar, han framhöll endast några. Man har bl. a. sagt att vi med vår nuvarande ståndsrepresentation ha det så forträfligt, att vi gått framåt i alla riktningar, att vi anlagt telegrafer, byggt jernvägar etc. etc. Men hvem säger oss att vi icke med en annan representationsbildniug skulle gått framåt med en ännu större jernvägsfart? Vårt land kan visserligen icke smickra sig med att ha tagit försteget för andra nationer på utvecklingens område, tvärtom. Böra derföre icke de urgamla, föräldrade formerna försvinna och utbytas mot andra, som kunna vinna ett helt folks bifall? Man har skrämt oss med Danmarks exempel; man har sagt att det haft sin representation att tacka för de kalamiteter det varit utsatt för från Tysklands sida, och man har sagt att det i en framtid skulle komma att gå så med Sverige vis-a-vis Ryssland. Tal. påpekade orimligheten af detta påstående. Men äfven om så skulle vara, att Ryssland ville sprida sina rubler och uppväcka partistrider inom vårt fosterland, skulle icke detta snarare lifva hvarje svensk man till att tala, arbeta och sträfva för ett så rent svenskt och fosterländskt förslag, som det nu hvilande representationsförslaget? Tal. slutade med med att anföra de sista orden i central-komitens framställning om representationsfrägan: Mätte nu hvarje fosterländskt sinnad, svensk medborgare sjelfständigt profva och döma!Prof. v. Schoultz yttrade sin öfvertygelse derom, att oppositionen mot förslaget säkerligen skulle förefinnas hos minoriteten af landets befolkning. Tal. ansåg förslaget uti allt motsvara och uppfylla alla anspråk, om det äfven liksom alla menskliga institutioner icke kunde vara fullkomligt. För sin del trodde tal. att kamrarnes bildning med hänvisning på skattegrunden vore en detalj, som, om man vädjade till den allmänna folkmeningen, måhända skulle leda till stridiga äsigter. I alla händelser skall man, under en sådan kris som den vi nu befinna oss uti, och då det gäller att välja eller förkasta, säkerligen göra bäst i att biträda det hvilande representationsförslaget, i den förhoppning att erfarenheten i detta som i många andra tall skall leda till möjliga ändringar och förbättringar. Tal. ansåg den af hr Lindström antydda opposition fota sig på en djup öfvertygelse, och trodde att opposition i hvarje vitalfråga vore nödvändig och oundviklig, utan att derföro skugga borde kastas på något visst stånd. Sedan öfverläggningen derefter förklarats för slutad, framställde ordföranden till de törsamlade den af centralkomitän föreslagna frågan, så lydande: ÅAnse de närvarande den at K. M:t föreslagna Riksdagsordning ega sådana företräden framför den nu gällande, att de, jomte uttalande af sin tacksamhet för K. M:t, som låtit framlägga ett med så allmänt bifall mottaget förslag, anse det vara för fosterlandet i allo vigtigt och önskvärdt att nästsammanträdande Rikets Ständer detsamma antaga? — hvilket besvarades med ett högt och enhälligt Ja. Derester började genast teckningen å på stället tillgängliga listor. Dylika finnas för alla dem af stadens innevånare, som önska att deltaga i denna opinionsyttring, tillgängliga i hrr Arwidssons, Bonniers och Gumperts TT ——————