Göteborgsposten – 20 april 1865, sida 1

— Af hvem? — Af den der lille munken som vi träffade i förgär. — Och ni har dödat den lille munken? — Icke alldeles, men nära nog. Den som nu blott visste ... Mauvepin ref sig i hufvudet. — Låt höra! förklara er, sade Crillon ängsligt. — Konungen kan ej qvarblifva här, sade Mauvepin. — Nej, naturligtvis. Man måste transportera honom till något annat stillle. — Till slottet är väl bäst, tycker jag. — Oh! nej visst icke, sade Crillon. Mauvepin betraktade honom förvånad. — Och af hvad orsak? frågade han. — Förstår ni då ej, sade Crillon, att det icke går an att man låter folk tro att konungen är död eller sårad. — Det är sannt. Nå så mycket bättre, sade Mauvepin, jag har min idå, jag. — Låt höra er idå — Jag anar hvem som velat låta mörda honom. — Liksom det skulle vara någon svårighet att utfundera det, sade Crillon med sin rättframma uppriktighet; det är hertigen af Guise och hans syster hertiginnan af Montpensier, det är en klar sak ... — Ja så klar, sade Mauvepin, att vi böra vara omringade af hertigens folk och att det sålunda är nödvändigt att ej låta konungen vara qvar här ... — Vi måste bära in honom i detta hus ... och der vänta tills han vaknar ...