Göteborgsposten – 8 april 1865, sida 1

ny UCU 101) TåA SKSPCI8C. SV Å 4gen sullkomligt odisputabelt att de byggnader, som bildade den föga inbjudande entråen till stället, äfvensom den gamla restaurationsbyggnaden, blifvit jemnade med marken, men ännu qvarstår den såkallade teaterpaviljongen, hvilken i många Herrans år icke lemnat någon särdeles stor reveny, men som nu håller på att apteras till en, menskligt att förmoda, ingalunda otreflig, utvärdshuslokal. På nedra botten komma nemligen att inredas, utom ett större skänkrum, en matsal och 3:ne andra serveringsrum samt en större salong, upptagande den forna teaterns plats och beräknad att kunna rymma ett par hundrade personer. En trappa upp inredas fyra rum och utmed hela tramsidan af byggnaden, hvilken äfven till det yttre kommer att undergå en fullkomlig och väl behöflig upputsning, blir uppbyggd en sex alnar bred veranda. Dessutom kommer att gentemot den efter branden qvarstående . välbekanta lilla paviljongen vid början af trädgården, som motstycke uppföras en liknande, sålunda bildande ett slags entr till det hela. Att nya kägelbanor icke heller komma att saknas, tro vi blir en icke ovälkommen nyhet för dem som på sommaraftnarne älska och varit vana vid denna stärkande förströelse. Deremot komma, och detta torde utan synnerlig afsaknad kunna bäras, såväl den skelettartade karusellen och den icke stort bättre danspaviljongen att försvinna. Åfven teatern kommer, som af det ofvananförda synes, att gå all verldens vig, månne till Gamla Teaterns salong? Från det gamla vänder man sig vanligen ej ogerna till det nya, och derföre må det icke förefalla underligt om vi från den Gamla teatern rikta våra blickar på den Nya. Om konstföreteelserna inom dess fyra väggar har redan vår musikreferent uttalat sig; återstår för oss sålunda endast att inregistrera en ekonomisk företeelse som der tilldragit sig. Vid bolagsstämman i Lördags med teaterbyggnadens delegare beslutades nemligen att de mycket efterlängtade filtarne framför dörrarno i amfiteatern skulle anskaffas. Men detta är ju icke ekonomi, utan tvärtom, menar läsaren kanske. Ganska riktigt, men det ekonomiska ligger deri att man ännu igår icke anskaffat dem utan efter all sannolikhet väntar dermed tills efter d. 15 April, å hvilken dag den nya tulltaxan träder i kraft, genom hvilken artikeln filtar blir 10 öre billigare pr skålpund än hittille. Tycker ni om kaffe? Älskar ni denna arabiska doftande dryck, som satt lif i benen och fart i tungan på millioner kaffesystrar vifrån Ystad till Haparanda. Ja, helt säkert, gammal eller ung, rik eller fattig, karl eller qvinna alla hålla vi den kär. Den ene skattar det högst på morgonqvisten, en annan straxt efter intagen middag, en tredje anser för den mest förfinade njutning att tömma det ofvanpå en god supå och en fjerde (säkerligen ett femininum) älskar det både morgon, middag och qväll, den lilla förmiddagståren, velfvakaffet ätven kallad, icke till förglömmandes. Nåväl, hvad skulle väl ni, amatör eller amatris af I:sta, 2:dra, 3:dje eller 4:de rangen väl säga om en gång er köksa, förlåt kokerska, uppskakad och med håret på ända (ett tenomen icke ovanligt äfver hos fullkomligt lugna exemplar af ofvannämnda slägte) komme inrusande till er för att omtala att hon osat ej katt utan papper i kaffebrännaren, och ni sjelf efter en noggrann undersökning skulle finna att hon haft rätt och istället för den doftande Mocka-, Javaeller Brasil-bönan påträffade en vedervärdig röra af papper och krita. Ni skrattar, men sådant kan hända, konsterna äro många och på börsen i Köpenhamn har helt nyligen framvisats dylika bönor, förskrifvande sig från IIamburg. Månne man häri skall spåra en brist på veritabla bönor och orsaken till att man här på platsen för en kopp kaffe med ett bröd och en klick ingalunda tjernfärskt smör kan få betala den nätta summan af 50 öre? Bland veckans intressantaste företeelser kan otvifvelaktigt nämnas att fil. d:r Biörklund borjat en serie föreläsningar öfver Spanska poesien. Det fängslande ämnet och föreläsarens praktfulla men det oaktadt lediga och ingalunda ötverlastade språk samt ovanligt lyckliga föredrag, gjorde vid denna föreläsning liksom alltid sig gällande, och säkerligen skall ingen som intresserar sig för litteraturen underlåta att bevista forsättningen häraf. Apropos, vi sågo helt nyligen i en korrespondens från Stockholm(!) till en landsortstidning följande bit: Sedan danske artilleri-löjtnanten Kofod slutat sina föreläsningar öfver Oehlenschlagerska poesien och Nordiska mythologien hålles om måndag, af doktor Broberg, föreläsning om den animala magnetismen och adertonde århundradets mysticism ; och nästa onsdag börjar magister Biörklund sina föreläsningar öfver spanska poesiens historia. Det kan man kalla en korrespondet som har reda på sig, såvida icke möjligen den korrespondenten, i likhet med många andra, kanske aldrig i sitt lif varit utom den lill: stadens egna tullar, mycket mindre i hufvudIotadan Am Qq2—q—2 — — —ö— — 2— — — — — C—