Göteborgsposten – 8 april 1865, sida 1

lifvet leker omkring dig, när glädjen, friden och förnöjsamheten byggt bo i ditt tjäll, kommer plötsligen sorgen med sin kalla hand och lägger den med isande köld på ditt hjerta, och då mulnar himlen, glädjens sol bleknar, det tyckes dig att naturen mistat sin fägring, men det kommer sig derat, att du ser den genom ett töcken af tårar. Så har under den korta tiden af icke fullt en vecka sorgens gonius trädt öfver tröskeln till 2:no lyckliga hem bland vårt samhälles mest framstående familjer. Det är på begge ställena en samiljesader som blifvit bortryckt, plötsligt och oförväntadt, utan någon längre sjukdom, som kunnat förbereda på den bittra förlusten. Begge voro de ännu i sina bästa år och i full verksamhet och begge lemna de efter sig ett kärt och aktadt minne, icke blott inom de vidtutgrenade slägter de tillhörde, utan äfven inom sjeliva kommunen, hvars representanter de båda voro. Lycklig den, på hvars grafkulle sorgens och tacksamhetens tårar gjutas, och som saknas och ihågkommes, icke blott inom anförvandters trängre, utan äfven vännerg och medborgares vidsträcktare krets.