Göteborgsposten – 7 april 1865, sida 1

— Jag har min ido .. — Ack! förlåt mig, sade Seraphin, ni har vunnit temligen mycket af mig; jag måste ha revanche. — Jag skall gifva er den i morgon, — Nej ... nu genast ... — Ursäkta ... jag har brådtom, sade Mauvepin, som ville gå. Men Seraphin ställde sig framför dörren. — Plats! ropade Mauvepin i det han drog sin värja ur slidan. — Revanche först! sade pagen, som äfvenledes drog blankt. XVIII. Mauvepin insåg af den eld som lyste i Seraphins ögon, att han skulle få gå öfver dennes lik för att kunna komma ut. Och likväl anade han en fara, en fara som helt visst hotade konungen, med hvilken han ville skynda att återförena sig. — Plats! upprepade han — Revanche! sade pagen. — Jag skall gifva er den om en stund. — Nej, nu på ögonblicket. — En sista gång, plats! upprepade Mauvepin. Han förde spetsen af sin värja mot pagens ansigte. Pagen slog den åt sidan.