Göteborgsposten – 7 april 1865, sida 1

Plötsligt hördes ett buller längst fram i salen, och dörren till kökskammaren öppnades häftigt. Mauvepin såg en munk som gnuggade sig i ögonen under det han närmade sig bordet och mumlade: — Sådana sällar! Att tillbringa natten med att dricka och spela! Det är ej möjligt att få sofva. — Nåväl! sade Seraphin, drick ett glas med oss. — Nej, det är fastedag. Klockan är ju öfver tolf? — Jag tror det, svarade Mauvepin. Munken suckade såsom en man hvilken ej utan saknad afstår från ett glas vin. — Ah! utbrast han, mina klosterreglor äro stränga och man måste noga iakttaga dem. — Nå hvar är ert kloster beläget? — Sex Jlieues härifrån. Jag skall nu begifva mig i väg; det är behagligare att vara ute i den svala nattlufton, än om dagen i hettan. God afton, mina herrar! — Lycklig resa, min fader! sade Mauvepin och förde glaset till sina läppar. Er skål! — Gud bevare er! svarade munken och gick mot dörren. Mon under det Mauvepin drack uppfattade han en snabb och förstulen blick som munken utbytte med Seraphin. — Åbå! tänkte han, här är något utomordentligt å färde ... man måste se .. Munken var redan ute. Mauvepin reste sig. — Hvart går ni? sade Såraphin. — Jag går och ser efter hvilken väg munken tager. — Hvad kan det röra er?