Göteborgsposten – 7 april 1865, sida 1

— Men du vill då att jag dödar dig! utropade Mauvepin. — Jag vill ha revanche, det är alltsamm ans. Härmed parerade Seraphin on ny stöt. — Du känner denne munk? sede Mauvepin, som hörjade angripa pagen med allvar. — Nej. Jag säger dig att du känner honom! — Nä-a, det kan väl vara möjligt . hånade Ssraphin. — Aha! du skämtar! — Kanhända.. Nå ännu en gäng ber jag er: lemna mig revanche! i Manvepin gjorde ett utfall, pagen tog ott hopp åt sidan, och Mauvepins värja trängde djupt in i dörren och blef der sittande. I samma ögonblick satto S6raphin sin värja mot narrens bröst. Mauvepin ansåg sig förlorad. — Min kära herre, sude Söraphin, jag kan döda er, men jag skall ej göra det i annat fall än om vi ej kunna komma öfverens. Mauvepin var utom sig af vrede. — Först och främst, fortfor Sraphin, finner Jag er värja sitta mycket bra i denna dörr ... låt den derföre sitta der. Nauvepin var tvungen släppa sin värja, ty Seraphina hotade hans bröst.