Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 2

Göteborg d. 1 April 1865. Väderleken. TI går inträdde en förändring i väderleken, som torde förebåda vårens länge efterlängtade ankomst. Vinden gick öfver på sydkanten ooh termometern visade ända till 6 grader värme i skuggan. — Ångf. Gustaf Wasa företog vid middagstiden en tur utåt revieret, men kom icke längre än till ungefär midtför Elfsborg, der dess vidare fortkomst hindrades. Fartyget kunde emellertid icke vända der, utan måste backa ända till Nya Varfvet, der först vändningen kunde ske, hvarefter fartyget på e. m. återvände till staden. Operan. I morgon afton gifves för första gången Donizettis Linda di Chamounix, en opera hvilken icke förut varit uppförd här i Göteborg. Då denna opera innehåller flera särdeles vackra och populärt vordna melodier, och hufvudpartierna innehafvas af m:ll Iolland och hr Fischer-Achten, torde det vara att förmoda att den skall vinna bifall hos publiken. Fastighetsauktion. Vid i Thorsdags å auktionskammaren förrättad auktion utbjöds afl. distillatorn J. Anderssons och hans afl. hustrus omyndige barns del i tomt med åbyggnader under N:o 39 i 7:de roten, men enär inga antagliga anbud gjordes, återropades densamma at barnens förmyndare, handl. C. J. A. Larsson, för 5,000 rdr och kommer ny auktion att bero på vidare anmälan. Länssparbanken. I Göteborgs och Bohusläns sparbank ha under sistl. Mars månad blifvit insatte 25,961 rdr, hvaremot uttagits 20,474 rdr 29 öre. IIundskatten. Till sistl. gårdag har från årets början här i staden erlagts skatt för 122 hundar å 5 rdr med 2, 110 rdr. Saltauktion. Vid i förgår å auktionskammaren förrättad auktion å 450 säckar smörsalt, försåldes största delen af partiet till priser varierande mellan rdr 3: 45 och rdr 3: 70 pr säck. Representationsreformen. Från det ena stället efter det andra i landsorten ingår underrättelse om meetings, sammanträden, som hållits för att vinna anslutning till det hvilande representationsförslaget, på det de båda folkliga stånden må kunna med talande siffror säga, att de stödja sig på folkets stora majoritet, då de fordra af de båda privilegierade stånden, att dessa skola bringa fäderneslandet offret af sina länge och för länge innehafda företrädesrättigheter. Det är en ädel och storartad agitation, som sålunda förehafves och ett grundligt tillfälle för folket att visa, att det är vaket och vuxet rättigheten till politiskt lif och ej längre vill eller kan tåla denna lethargiska sömn, hvari det under långa perioder försänkts genom hela det gamla riksdagsmaskineriets mekanik och sätt att arbeta. Folket är vaknadt till besinning af huru omöjlig den hittills bestående representationen är, emedan den fördröjer vår utveckling. Det är den allmänna och ömsesidiga täflan, som befordrar nationernas framsteg och det helas stigande. Men om nu för oss delaktigheten i denna täflan omöjliggöres genom en hämskoapparat såsom vår riksdagsrepresentation, då skola vi alltid bli efter i täflingen och dermed vara de förlorande. Och då till slut tillståndet blifvit sådant, att det blott finnes att välja mellan politisk död eller en rask och djerf ansats, ett lejons språng öfver trenne strömmar, skall man naturligtvis välja det senare alternativet, ty ingen nation kastar sig med öppna ögon i den politiska dödens famn, om den icke är i grund förslappad. Men huru dyrt kan icke då ett sådant språng komma att stå folket? Väl för detsamma, om det ännu i sig sjelft eger tillräckligt kärna och moralisk styrka, för att ej råka i upplösningstillstånd och locka rofgiriga grannar att kasta sig öfver detsamma och söka tillintetgöra dess frihet. Men vådan derför finnes alltid, då bågen spännes för högt, och det är denna våda, som hvarje fosterlandets vän bör söka att undanrödja, äfven om han för dess skull måste offra privilegier, hvilka ej gagna honom i sjelfva verket, men skada det stora hela. Ar verkligen vår ställning sådan, att vi kunna anse oss ej behöfva frukta den eventualitet, att någon på lur liggande maktlysten skall öfversalla oss, då en häftig partikamp uppblossar, då ofrälse och lekmän, d. ä. den 2.