Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 2

kände man i sjelfva luften, man andades att ett uppror förbereddes. Han bugade sig derföre helt obetydligt för konungen och yttrade: — Ers majestät gör mitt värdshus en stor ära, men ors majestät skall här ej finna annat än litet skinka och dåligt vin. — Nåväl! sade konungen, som Mauvepins råd och åsynen af den blonda qvinnan satt i ett förträffligt lynne, gif mig då af ditt dåliga vin, ty jag är törstig. Värdshusvärden nedsteg i källaren med ett utseende af elakt lynne, på hvilket konungen ej gaf akt. Konungen hade varseblifvit pagen Seraphin i ett hörn af salen. — Hvem är du, min vän? frågade han denne. — Jag är page, ers majestät. — I hvems tjenst? — Sire, sade Seraphin, min herrskarinna önskar resa inkognito. — Jag har ritt att få veta hvem som reser på mitt konungarikes område. — Det är sannt, Sire, men min herrskarinna skall köra bort mig om jag yppar hennes namn. — Fördömdt! utbrast konungen. — Och jag är en fattig adelsman utan en sou i min börg, tillade Seraphin. — Nåväl! svarade konungen, om hon förjagar dig, skall jag taga dig i min tjenst. Seraphin syntes öfverväga förslaget, men han fick ej