Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 2

blonda hufvud, lutadt mot ett af fönstren i första våningen af värdshuset. — Ah! sade han, det är qvinnan jag drömde om! Mauvepin fick ej tid att se hertiginnan, som hastigt drog tillbaka sitt hufvud. Men han yttrade i alla fall till konungen: — Nåväl Sire! nu är det ett präktigt tillfälle för er att sätta i verket dom Basiles föreskrifter. — Vi få se, sade konungen. Derefter inträdde hans majestit med en eröfrares hållning i värdshuset. XV. Det hade varit längesedan konung Henrik III sett hertiginnan af Montpensier, åtta år åtminstone. Emellertid hade hertiginnan ej blifvit förändrad; tiden hade ingenting vunnit på henne, och ehuru hon var fyllda tretio år syntes hon knappt vara tjugotvå. En poet vid hofvet i Nancy hade i några mycket välljudande verser talat om hertiginnans eviga ungdom. Konungen tog henne för någon qvinna af traktens aristokrati, som var nog rik för att resa i bärstol med en eskort af pager och betjenter. I värdshusets stora sal fann konungen värdshusvärden. Denne var en brinnande ligist, tillgifven de lothringska prinsarne och färdig att omfatta upprorspartiet hvilket ögonblick som helst, ty sedan några månader tillbaka