Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 2

kar inskränkningar i densamma, absolutismen till behag, och hvem vet om ej våra reaktionärer, när det snart gäller, skola uppträda mot vårt representationsförslag såsom varande Lalltför liberalt. Den politiska reaktionen och den politiska jesuitismen äro tvillingssyskon. För någon tid sedan berättades attgeneralpostdirektören hos regeringen ingifvit förslag om frankeringsfrihetens införande äfven för den inrikes brefvexlingen, men att den ene departementschesen i poststyrelsen, hr Winroth, mot förslaget reserverat sig. Sannolikt bifalles det dock, enär generalpostdirektörens förslag äfven i detta fall är ganska väl motiveradt. Inom Östgöta hypoteksförening utbröt häromdagen en ganska betydelsefull revolution, Vid årsmötet med föreningens delegare bekantgjordes, att revisorerna under hand klandrat direktionens åtgärd att successive uppsäga och insordra en ganska betydlig summa, som på den tid föreningen hade godt om penningar, blifvit till flera personer utlemnade under namn af handlån, mot säkerheter som icke varit antaglig för amorteringslån. Revisorerna klandrade nu, icke ätt sådana lån blifvit utlemnade, utan att de infordrades, hvarigenom penningeförlägenheten inom orten ökades; och emedan handlänens uppsägning påyrkats af brukspatron De Marå — så blef han, när val till direktörer skulle anställas, icke återvald. Man måste medgifva att denna åtgärd är ganska egendomlig, och att det är föga uppmuntrande för de direktionsledamöter som vilja efterlefva föreningens reglemente. Att föreningens angelägenheter skötas ganska besynnerligt, synes äfven deraf, att densamma, enligt revisorernas uppgift, eger osäkra fordringar för ett belopp af 36,000 rdr, en omständighet, som icke kunnat inträffa, om ej föreningen sysselsatt sig med en för sin bestämmelse alldeles främmande låne-rörelse. Bland de förslag som den nedsatta Landtsörsvarskomitn framställt, är ett som sannolikt mottages med blandade känslor. Komitön vill nemligen att rangregementenas företrädesrätt inom armåen skall afskaffas. Hvad vill det säga? Jo, förhållandet är, att vid sådana tillfällen då officerare af rangregementena och af den öfriga armåen tjenstgöra gemensamt och i blandad trupp, hafva alltid de förra, inom hvarje grad, företräde framför de sednare af. samma grad, utan afseende på tjensteålder. Således kan en löjtnant på stat men kapten vid regementet, om han tillhör t. ex. gardet, ehuru han är yngre i tjensten, taga befälet framför alla i tjensten äldre kapbener. Chefen för ett gardesregemente, dertill utnämnd i dag, kan i morgon taga befälet framför en annan äldre regementschef. Det är denna abnormitet som komiten vill hafva afskaffad. Det vore en horrör — ropas på ett håll. Det vore blott rättvisa svaras på det andra. Mellan gardesregementena här och i Frankrike är skillnaden ganska väsendtlig. Här fordras af officerarne icke högre bildning än landtarmeens befäl; blott relationer och förmögenhet. I Kejsargardet fordras deremot att officerarne under vissa år tjenat med utmärkelse i linien. Skillnaden är således ganska betydlig. Den bekante teaterförfattaren och skådespelaren Jolin har nyligen sjelf varit utsatt sör en ganska komisk mystifikation. Någon skämtare som känner Jolins corde sensible bibringade honom häromdagen den befängda miestankan att hans nyligen här uppförda skådespel ÅMjölnarfröken, skulle gifvits i Norge redan förlidet år. Ur Jolin har i anledning häraf låtit i tidningarne införa en beskrifning på sin fröken och formeligen lysa efter henne. De norska tidningarne bedyra att någon mjölnarfröken alls icke varit synlig der. Och hela tilldragelsen upplöser sig således i en mystifikation. I tisdags afton gass den andra stera hofbalen. Åtven till denna hade Deras Majestuter inbjudit åtskilliga icke på hofvet presenterade damer, hvilka villigt underkastade sig den till tortyr gränsande penitencen, att dagarne före balen göra visiter hos och af en medtöljande hög-dam låta presentera eig för alla öfsöorut på hofvet presenterade damer af distinktion. Tänker man sig nu att dessa visiter icke kunna ske på annan tid än mellan 1 och !,3, och att minst 50 sådana besök skulle göras, så kan man lätt föreställa sig att flere törmiddagar ersordrades för att berättigas till några timmars vistelse vid hofvet.