Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 1

med blå ögon och läppar röda och svällande som två körsbär. Denna förtjuserska lät sig omfamnas af konungen, och han sann deri stort nöje. Drömmen räckte ända till fram på morgonen, och när en solstråle som spelade i konungens ansigte väckte honom, erinrade han sig med saknad denna unga qvinna som ej existerat för honom annat än i drömmen. Det var i detta ögonblick Mauvepin inträdde. Konungen omtalade för honom sin dröm. — Jo-jo! sade Mauvepin, hvad sade jag ers majestät i går om qvinnans värde? Beviset att jag talat sannt är att ers majestät haft en god sömn, tack vare den qvinna ers majestät drömt om. — Ja, jag har verkligen sofvit mycket godt, sade konungen med tillfredsställelse. — Ers majestät har denna morgon en students friska och lefnadsglada utseende. — Verkligen! sade konungen, som satte sig upp i sängen och betraktade sig i en spegel som hängde bredvid sängen. — Ah! det är nu ej som då ers majestät tillbragte nätterna med att skämta och roa sig i sina afskyvärda favoriters sällskap. Henrik III rynkade väl något litet ögonbrynen, men han hade ej mod att ålägga Mauvepin tystnad. — I fall ers majestät tilläte det, fortfor denne, skulle ljag förklara herr de Crillons dröm mycket bättre än mannen med masken kanhända.