Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 1

afikerad, och parasolletter och en tout caser alla former och färger ha viftat af och an i olskenet liksom brokiga standar, anhonseande Hans ungdomliga majestät Vårens anomst. Den ljufliga flyttningstiden med allt sitt råk och stök är åter inne, och stunden komhen, då det ideliga löpandet mellan annonsontoren och stadens alla hörn slutligen skall ära frukt. Men ännu dröjer det säkerligen n rundelig tid, innan allt kommit på sin rätta lats, ännu återstå diverse jemkningar och mplaceringar innan man fått allt som man lutligen vill och skall ha det, n. b. om kasan och hyresvärden tillåta det. Slutligen är lock den lycksaliga dagen inne, då allt år sefunnet godt och man fått fast fot, åtminstove för 6 månader, eller, o höjd af sällhet, kanske för ett helt år. Men ack,huru hastigt lyger ej minuten! innan man vet ord af är kontraktet tilländalupet, och flyttningen står ännu en gång för dörren. Det heter visserligen, att oktoberflyttningen är den besvärligaste, emedan det då vanligen är dusk och rusk. Men oaktadt den på det hela taget torra väderleken och dito väglaget, torde aprilflyttningon i år icke komma att stå denna efter i vedermödor, särdeles för de tvåoch fyrbenta individer, som å dragande kall och embetets vägnar äro nödsakade att kånka på flyttsaker och andra dylika trefligheter. Gator och stigar äro nemligen för närvarande, oaktadt vederbörande myndighets förespeglingar om snar upphuggning af det å desamma befintliga mer än halfalnstjocka islagret, högeligen oangenäma och otjenliga att begagna, äfven för den som går fullkomligt lös och ledig, men huru mycket mer då tör den eller de, som ha något att släpa på. På sina ställen, några qvadratalnar i omkrets, äro vissa gator upphuggna, men bäst man så går och med visshet tror sig trampa på terra firma, d. ä. gatläggningen, pang, snafvar man mot en hallalns hög ismur och ligger der vackert. Isynnerhet i skymningen äro vissa gator i detta hänseende rentaf lifsfarliga att passera både för menniskor och kreatur, och ganska ofta ser man rätt betänkliga kullerbyttor göras, som vi dock tro, hittills utan svårare påföljd. Man tår emellertid lefva i den glada förhoppningen att hrr Jupiter Pluvius Phoebus Apollo godhetsfullt komma alt med görligaste första försona fru Justitias svaghetssynder. -En fågel i handen är bättre än tio i skogen, heter det, men i våra dagar torde det icke vara rådligt, att under den förbjudna tiden visa sig med någonting fågelartadt, vare sig i handen eller annorstädes. Det är ett glädjande tidens tecken, ehuru till stor sorg, gissa vi, för husmödrar, som vilja bjuda på ett läckert bord, att en allmän ifver inom landet visat sig till öfvervakande af jagtstadgans efterlefvande. Göteborgs jagtsällskap har, som bekant, äfven kraftigt deltagit i donna rörelse, genom utlofvande af premier af från 5 till 20 Irdr åt de personer, som till beifran anmäla dylika öfverträdelser. De offentliga nöjena ha under veckan vasrit talrikare än vanligt och ha oaktadt de kommit i en betänklig kollision med en intressant I serie at privata middagar, baler och supeer singalunda saknat publik. Veroniska balettsäll ssäilskapet, hvars första uppträdande karakteri serades genom en betänklig disharmoni i or s(kesterns förhållande till sina resp. instrumen ter och den för aftonen något blandade ocl -Totåliga publiken, har kunnat glädja sig åt er I hvarje afton fullsatt salong, hvaraf dess presta tioner på det hela taget synas vara väl för -I tjenta. Huru det stått till vi våningen inun Ader hos herrskapet Hollaubeck, och på dera: t) mimisktplastiskteqvilibristiskt-patriotiskt-hu —— — — ——