Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 1

Henrik rynkade ögonbrynen. — Om ers majestät följde dom Basiles exempel, fortor Mauvepin, skulle ers majestät inom tre månader härtter vara lika frodig, lika blomstrande och vid lika godt numör som han. Superiorns lyckliga min och narren Mauvepins råd hade till följd att konungen försjönk i djupa drömmar. Han superade ensam och gäckade sålunda båda Mauvepins och herr de Crillons hopp, hvilka beredt sig på att bli inbjudna. . Sedan han derefter tillkännagifvit, att han följande morgon skulle begifva sig i väg till Chåteau-Thierry, lade han sig, sägande för sig sjelf: — Låtom oss nu till en början försöka utföra den andra afdelningen af dom Basiles program: låtom oss försöka att sofva godt. Det blef en lätt sak för konungen; han blåste ut ljuset, tillslöt ögonen och var snart försänkt i en djup sömn. Natten förut hade, som man minnes, Henrik III haft en förskräcklig dröm. Han hade drömt att han varit iklädd en munkkåpa och haft sandaler på fötterna samt i denna drägt sett konungen af Frankrike, som ej varit han, tåga förbi. Denna natt hade Henrik en mycket angenämare dröm. Emellertid tyckte han äfven under denna dröm, att han ej var konung, utan helt enkelt en adelsman. Han tyckte sig vara kär, kär som vid tjugo år, och föremålet för hans kärlek var en blond, utomordentligt skön qvinna