Göteborgsposten – 22 mars 1865, sida 1

munkens ankomst till vårdshuset och hvad denne sagt om den misshandling han undergått i Saint-Cloud. oc Och ni säger att han är ursinnig? utbrast hertiginnan. — Så ursinnig, svarade grefve Eric, att jag trott mig böra föra honom med mig till er, som upptager alla missnöjda, alla som äro förbittrade mot konungen af Frankrike. Dessa ord framkallade en blixt ur hertiginnans vackra ögon. — Ah! sade hon, det är derföre att jag så dödligt hatar denne man som man kallar konung af Frankrike. Grefve Eric fortfor: — Jag har fört denne lille munk med mig, emedan jag tänkte att han möjligtvis skulle komma att bli ers höghet till nytta. — Hvar är han? — Der ... i rummet intill. — Tyst! sade Anna af Lothringen, läggande ett finger på sina läppar. Derefter upplyfte hon försigtigt en flik af förhänget och kastade en hastig blick ut i det yttre rummet. Det var ett ögonblicks verk, men hertiginnan hade dock tid att se den lille munken, att uppfatta uttrycket i hans blick, hans blekhet och det uttrycksfulla småleendet på hans tunna, färglösa läppar. Liksom Henrik III bäfvat vid åsynen af denne man, bäfvade nu i sin ordning Anna af Lothringen. Det var likväl ej af förskräckelse, såsom förhållandet