Göteborgsposten – 21 mars 1865, sida 3

för första gången, och han försökte ej ens att bekämpa den dragningskraft som den okände egde för honom. Båda fördjupade sig i en labyrint af mörka och krokiga gator; slutligen anlände de till en något rymligare gata. Der stannade den okände framför porten till ett hotell. — Det är här! sade han. Med dessa ord upplyfte han portklappen. VIL Det hotell hvari den svartklädde mannen yrkade att få inträde hade ett dystert och öfvergifvet utseende. Man skulle trott det vara en obebodd byggnad. Vid första slaget af hammaren mot porten öppnades likväl denna, och Jacquot blef helt förvånad då han såg gården uppfylld af en talrik skara menniskor. Men dessa menniskor talade helt sakta, gingo utan att göra buller och liknade snarare vålnader än lefvande varelser. De promenerade två och två eller fyra och fyra och gestikulerade med liflighet, oaktadt deras stämmor ej hördes. Somliga voro soldater; det hvita lothringska korset aftecknade sig på en sköld af poleradt stål. Andra, klädda som personer af obetydlig samhällsställning, blandade sig ibland soldaterna. Dessa voro borgare i Paris, medlemmar af olikartade handtverksskrån. Midt ibland dem var en munk.