Göteborgsposten – 21 mars 1865, sida 3

betäcktes med linnekläder, hvilka, man förebar det, skulle tvättas vid stranden, och kom han sålunda igenom vakterna. En julle sanns i beredskap, som äterförde honom till säderneslandet, och träffade han i Ljungby i Småland sin konung, hvilken genast forklarade Wessige pastorat ärftligt inom Kjerrulfska ätten såsom ett minne och belöning för visad trohet och utstandna lidanden, de senare tillkomne genom hans otrogne granne Carisius. Men det donerade hemmanet med qvarn har nu gått till — Carisii efterträdare. Omtänksamhet. Invånarne i kantonerna St Gallen och Appenzell i Schweitz lefva, oaktadt de äro nära grannar, eller kanske just af den orsaken, i ständig ovänskap med hvarandra. Man kan icke skymfa en invånare i St. Gallen värre än då man kallar honom en Appenzellrare och tvärtom. Dessa stridigheter göra sig gällande i alla förhållanden såväl mellan kantonernas myndigheter som i invånarnes enskilda lif. Som ett ganska löjligt exempel på denna från slägte till slägte sig fortplantande ocnighet berättas i en utländsk tidning följande händelse. En förbrytare i Appenzell var dömd till att hängas, men då kommunen icke kunde disponera öfver någon galge hvaremot i St. Gallen fanns en excellent sådan, så hänvände auktoriteterna i Appenzell sig till sina kolleger i St. Gallen och utbådo sig tillåtelse att få hänga sin förbrytare i St. Gallens galge. Rådet i St. Gallen sammankallades med anledning häraf och man blef naturligtvis ense om att afslå den framställda begäran. I en aflåten skrifvelse motiverades afslaget sålunda: Vi ha byggt denna galge för oss sjelfva, våra barn och barnabarn och kunna derföre icke gå in på att en Appenzellrare blir upphängd. deri.