Göteborgsposten – 18 mars 1865, sida 1

Å —A .Å—— — . ..zzhjmm ess Irack sitt bestämda qvantum på morgonqvisten, tog sig derpå en promenad och ansag sig så ha gått igenom en riktig liten brunnskur. Mangen kände sig emellertid helt kry efter en sädan, men detta torde bora tillskralvas promenaden, ty vattnet verkade det visserligen icke, det kan klarligen bevisas derigenom att nu för tiden genomgär halfva den civiliserade menskligheten, ätunnstone om sommaren, en sådan kur utan att vi försport att cagdo svdavartenskonsumerande mensklighet, ej heller den som törsriskar sig med soltorsvatten, fått en bit bättre konstitution för det. Men — nu är det modernt, och ho är don dödlige, som sommar eller vinter fördristar sig att sc på punsch, utan att på samma gång tramstalla en näpen förfrågan om dot icke också behagas en flaska soda eller selvers: Olycksaliga nordiska gåsttrihet! Du kan spela gentil med att bjuda 12 personer på punsch för 2 rdr, utan att någon skall kalla dig knusslare, men törsok att briljera i vatten och det kostar dig genast — lät se, 12 slaskor soda eller selters å 25 öre — 3 rdr. Mycket billigt. Ty Tjugofom öre är det otver hela Svea land vedertagna priset på dessa drycker. I Upsala, der man som bekant konsumerar icke så obetydligt med punsch och der det följaktligen göres ett stort behof at ofvannämnda rekreationsmedel, har man emellortid börjat agitera mot det höga priset och verkligen lyckats att nedpressa detta till 15 öre, i alla händelser tillräckligt betaldt for en vara, hvilken i inköp kostar 4 å 5 öre. Så radikala åtgärder, som man vidtagit i universitelsstaden, kunna beklagligen icke vidtagas i en större stad, utan torde i detta tall, likaväl som i så många andra, konkurrensen lå göra slag i saken. Låt endast on schweitzeriogare (och det tro vi kunna ske snart nog) taga initiativet och sänka priset till 15 öre, och vi äro öfvertygade om att den ökade konsumtionen icke skulle komma honom att ångra det. En insändare beklagar sig på det bittraste ötver det högst bedröthga skick, hvar Gustat Adolss borg befuuniv sig en tid bortät, och påstår bl. a, att det varit omöjligt, att under de 2:ne senaste mänaderna passera detsamma, utan alt vada i våta ötver sotknölen. -En person, fortsätter ins., som hatt något att uträtta vid t. ex. Tullkammaren och befunnit sig någonstädes i närheten at Börsen eller vid Norra hamngatan, har säkerligen icke vedervågat att passera torget utan 1 stället gjort en omväg öfver Sodra hamngatan, en omväg, som i en afkärsstad, der tid är penningar, måste anses avg dryg. Ej heller kan man kringgå detta Sulla Hat i norr, ty på trottoaren tramtör Högvakten tär ingen passera och innan man hunnit till trottoaren vid Hypotekssöreningens hus äro galoscherna tyllda al vatten. Ått den klagande insändaren på det hela taget har rätt, torde ingen bestrida, men till hans tröst, ifall han låter trösta sig af så litet, vilja Vi hänvisa honom ull poliskammarens senaste kungörelse, hvari torespeglas en snar () upphuggning al gatorna, och då, om icke förr, torde väl älven sagde torg tå sig en kommunalsläng at yxan och qvasten. 1 törgår jordades stoftet af en aktningsvärd medborgare inom detta samhälle, sadelmakaren O. Olson. Den aflidne som i 28 år eller jemt hältten al sitt jordiska lif vari måstare härstädes, var född i KRöstångers socken i Skåne. Utgängen från allmogen medförde han hit ett rent och sannt religiöst sinne samt böjelse för ordning, redbarhet och tlit sasom det enda kapitalet, men ett sådant kapital ligger icke räntelöst; och tack vare detta för värl vade han och efterlomnade vid sin död en jomförelsevis betydlig formogenhet. Hans prak— — —