Göteborgsposten – 18 mars 1865, sida 1

— Nåväl! sade Mauvepin, så mycket mer skäl att ara till Chätcau-Thierry och återföra hans lik med vederbörlig pomp och ståt. — Ack! suckade konungen, en ståtlig likbegångelse skulle ej kunna återuppväcka honom ... — Nej, men det är ändock någonting som alltid tar g bra ut, sade narren, och ers majestät, som så väl förstär konsten att anordna vackra processioner, skall göra. underverk, derom är jug siker. Först ha vi hvita botgörare, derefter följa bla, sedan komma gramankarne . — Du far vilse, min vän, sade konungen; det ar nödvändigt att ställa munkarne före botgörarne, så är regeln. Vid dessa konungens ord, som så väl betecknade denne furstes underliga och obeständiga lynne, betraktade Crillon och herr de Nancery hvarandra med en viss förskräckelse. — Arme konung! mumlado den gode chevaliern. Mauvopin återtog: — Efter gråmunkarno följer en svärm hillebardierer . . . — Nej, sade konungen, jag föredrar schweitzare; formen är allvarsammare. -Får gå för schweitzarne, sade Mauvepin, men efter dem skola vi uppställa hundra man af hästgardet. — Deri har du rätt, sade konungen. — Sire, afbröt Crillon som började blekna af vrede, jag är af den åsigt att, innan ers majestät sysselsätter sig med hertigens af Anjou likbegängelse, det först vore skäl i att öfvertyga sig om prisea är död eller lefvande.