Göteborgsposten – 18 mars 1865, sida 1

GOTEBORG, D. EK. BONNIEHKHRS IVAN QA AkA — utan kunna plockas i rättan tid och vid full vår; ty ännu är det långt dit, mitt herrskap, isdag på spiken fyra veckor, och hvad kan icke hända allt på 2 gånger fjorton dagar. Hvem vet, kanhända vada vi vid det laget i snö öfver öronen, ty i våra dagar finnes ju alls ingen säkerhet. Die schönen, goldnen Tagen sind vorbei, suckar impressarion för tyska operasällskapet, och publiken instämmer i en saknadens brummkör etter vär älskliga Louise, som höljd at blommor och lagerkransar, för att nu icke tala om hyllningar at mindre förgänglig art, återvändt will hutvudstaden, hvars musikaliska allmänhet med lifliga välkomsthelsningar mottagit sin favoritsångerska. Redan i måndags uppträdde hon åter i Ernanir, och detta verkligen i lekamlig måtto och icke blott på programmet såsom vid en viss konsert i hulvudstaden, der den trejdade sångerskan samtidigt med det hon här litsletvande utförde Normas parti, likvisst enligt konsertgifvarens försäkran, svart på hvitt och det tryckt ändå, skulle låta sin herrliga stämma klinga äfven på hans konsert. Stockholmsboerna böra tör öfrigt kunna vara vana vid dylika små syrpriser, åtminstone att döma derat att den bokunte dansmusiks-kompositören och anföraren Anton Shnöbzinger dagen efter det hun för alltid nedlagt sin stråke och lemnat jordlitvets disharmonier, eller med andra ord var saligen atsomnad, stod annonserad såsom den der skulle anföra musiken på Fettisdagsmaskeraden i la Croixs salong. Emellertid är hon nu borta, den magnet, som skaffade hr Gaudelins 6 fulla hus, och sedan dess har också salongen sbätt skäligen tom. I morgon torde dock den här icke förut gifna operan Åigenerskan komma att locka något mera folk, isynnerhet som den gitves till benefice för sällskapets båda dansöser, m:llerna Käster och Gerlach. Man känner ännu ej med någon visshet hvem nästa Gast kommer att blifva, ej heller dagen och stunden då hon eller han anländer, men vi hoppas att det som skall ske måtte ske svart. Vi ha för öfrigt hört uppgitvas ett så stort antal artister, med hvilka hr G. lärer ligga i underhandling art det skulle erfordras ett särskildt fartyg eller en privat extratrain för att hittransportera dem alla. Någon at alla dessa celebriteter mätte väl ändå snart nog infinna sig, oaktadt efter hvad vi tro o8s veta flera af dem, och bland dessa Joseph Tichatschek, icke lära att under närvarande säsong vara att hittörvänta. Apropos musik så var det glädjande att se, att den 2:dra Orkesterkonserten omfattades med lifligare intresse än den föregående, Utan tvifvel skall detta intresse forttara och dylika aftonunderhållningar här likasom i hufvudstaden bli icke blott mindre sällsynta utan ett verkligt behof, ett i sanning godt sätt tör bibehållandet här, af hvad det vore mera än sorgligt om vi skulle sakna, nemligen en god och tullstämmig orkester. Det gitves en dryck, som anses för den oskyldigaste at alla drycker, och det är vatten; men man vet också, att man icke får heller den gratis i denna jordiska tåredalen, det veta nog isynnerhet de, som med uppoftring af tid eller penningar måste torsla upp vattentåren kanntals till åtskilliga oländiga höjdpunkter inom stadens råmärken. En fullkomligt lika oskyldig dryck som det obemängda ur jorden uppspringande källvattnet, och vi hade så när sagt lika billig att srambringa, är det artificiella sodaoch seltersvattnet, som i våra dagar blifvit en nödvändighetsartikel, ett oundgängligt avpendix till punschglaset, särdeles sommartiden. Förr i verlden begagnades det till medicin, man A — —