Göteborgsposten – 18 mars 1865, sida 1

— Och betala mig lönen för mina förutsägelser! tilllade Mauvepin hånfullt. — Ni misstar er, sade den maskerade mod köld, jag gör mina förutsägelser för intet. — Tillochmed för konungen? utbrast Henrik III. — Ja, ers majestit. Han gjorde tre djupa bugningar, hvarofter han närmade sig dörren och lemnade rummet utan att konungen, som var försjunken i sina drömmar, tänkte på att qvarhålla honom. Då dörren var tillsluten efter honom, yttrade Mauvepin: — Ouf! man kan då åter andas ... upp med fönstren ... svafvellukten r ännu qvar i rummet. Under det pagen öppnade fönstren, betraktade konungen Crillon. — Nåväl! chovalier, hvad tror ni om denne man? yttrade han. — Ingenting, Sire. — Huru! ingenting? — Jag vet oj om han talat sanning eller ljugit. — Han har ljugit, sade Mauvepin. Och ers majestit skulle göra vil i att begära fram sin bärstol. — Hvarföre det, min vän? — För utt resa till Chåteau-Thierry och träffa hans konglig höghet, hertig Frans af Anjou... — Min bror! ... mumlade Henrik III, hvars röst nu antog ett sorgset uttryck, om denne man likväl sagt sanot ... om han verkligen vore död...