Göteborgsposten – 17 mars 1865, sida 1

Konungens panna mörknade allt mer och mer. — Tag er i akt! min herre, sade han, tag er i akt! Vet ni väl att hertigen af Anjou är den ende arfvingen till Frankrikes thron? Den maskerade bugade sig. — Och hvem skall sedan efterträda mig. ifall han kommer att dö? — Jag kan ej se utöfver gränsen för ers majestäts regering. — Men denna regering . . . skall den bli af lång varaktighet? — Må ers majestät ej göra mig några frågor rörande denna punkt. — Och hvarföre? frågade konungen, allt mer och mer dyster. Men Henrik fick ej tid att pröfva verkan af sin enträgenhet på den okände rörande detta ämne, ty ett buller hördes från den angränsande salen, som tilldrog sig hela hans uppmärksamhet. — Hvad är det der? utbrast han. Crillon rusade hufvudstupa ut och återkom nistan ögonblickligen. — Sire, sade han, det är en adelsman som kommit i sporrstreck från Chateau-Thierry. — Och hvad är hans ärende? — Han begär att på ögonblicket få tala med ers majestät. — Må han inträda!