Göteborgsposten – 17 mars 1865, sida 1

Den okände svarade cj. — Det är sannt, mumlade Henrik afbrytande den tystnad som följt på hans sista fråga, det är sannt att min bror af Anjou är on olycklig furste. Han har tillbragt sitt lit med att söka en krona, och når han hade funnit en sådan visste han ej att taga fast den. Konungen syftade på de senaste händelserna i Nederländerna, — Nederländerna som erbjudit thronen åt hertigen af Anjou; — och hertigen at Anjou hade blifvit slagen af spaniorerna, förjagad ur Flandern och tvingad att taga sin tillflykt till Chateau-Thierry, hvarest han efter sitt nederlag, tillbragte sitt lif i enslighet och sorg. Men mannen med masken svarade: — Det är ej af denna orsak som hertigen af Anjou ej kan vara nyttig för ers majestit. — Hvad är det annars för orsak? — När ers majestät kommer att behöfva honom, skall hertigen af Anjou ej mer vara att tillgå. — Hvar skall han då vara? — Han skall vara död ... Detta ord gjorde på konungen ett intryck af smärtsam öfvorraskning. — Död! död! upprepade han. Men af hvad sjukdom kommer han då att dö, min herre? — Man skall aldrig få veta det... Enligt somligas mening skall han ha blifvit förgiftad. Henrik darrade. — Och enligt andras? — Är det sorg som förorsakar hans död.