Göteborgsposten – 16 mars 1865, sida 2

varsam och hans panna rynkades något då drömtydaren ater fattade konungens hand. Denna andra undersökning räckte ännu längre än den förra. — Men tala då, min herre, sade konungen, som började bli otålig. — Sire, sade den okände, om ers majestät önskar lära känna framtiden helt och hållet, måste ers majestät ha tålamod. — Denna framtid är då mycket dyster? — Jag vet icke ännu. — Nå men hvad behöfver ni då för att få veta det, min herre? — Jag skulle önska att få en vas fylld med vatten. Konungen slog på en klocka; en page syntes åter och denne fick befallning att hemta den vas mannen med masken åstundade. Den ställdes på ett bord, och mannen med masken bad konungen doppa sin venstra hand deruti. Sedan detta skett tog han vasen, under det konungen torkade fingrarne med sin näsduk, och närmade den mot fönstret för att bättre kunna se. Vasen var af kristall. Mannen med masken blickade tvärsigenom den, hållande den så att solsträlarne föllo derpå. — Sire, sade han slutligen, hvad ni drömt skall ej med absolut visshet inträffa. — Ah! utbrast konungen, som andudes häftigt.