Göteborgsposten – 15 mars 1865, sida 1

dristade klandra det högre danska krigsbesälet. Hr Kotod upplyser i anledning häraf att han verkligen ännu är officer i danska armcen, eller ätminstone var det då J. A. II. oftentliggjorde sitt vidriga uttryck. Men — tillägger hr Kotod skämtsamt — skulle detta olyckligtvis hatva tortplantat sig på general Isansen (Danmarks krigsminister), så torde J. A. H. kunna glädja sig dermed att dock hafva fällt en man — förstås med sin penna. Dagligt Allehanda uppträder med mycken häftighet mot den Nordiska Nationaltöreningen-, och alla de som förr gjorde affärer i norska trågan måste nu göra sammaledes. Någon förtroligare sammanslutning mellan de tre nordiska rikena vilja de förra ej veta af. De frossa på vår egen lejonmärg:. För min del kan jag dock ej förstå hvarfore så stor fruktan hyses för de närbeslägtade tolkens anslutning, när de ej till folkmängden utgöra mer än några millioner. De nordiska folken äro hvar lör sig en munsbit tör den stora absolutistiska koalitionen, men förenade i nöd och lust kunna de dock stå emot påtryckningen, hvilken väl någon gång skall törsökas. Men det är väl lejonmärgen som ätven då skall vara oss nog, kan jag förstå.