Göteborgsposten – 11 mars 1865, sida 1

som innerligt qvinliga, upposkrande älskarinnoch förtvislade moder. Skyndom oss att till lägga att denna på samma gång kraftiga oc veka natur, denna mångskiftande, men mäster ligt tecknade och mästerligt återgifna karakter erhöll en i ordets egentliga betydelse harmo nisk afrundning, genom det förträffliga sät hvarpå vid thorsdagens representation Adal gisas och Severs partier utfördes. Något mnsikaliskt hänseende mera fulländadt än trio: mellan Norma, Adalgisa och Sever i 3:dj akten och den stora duetten mellan de båd: törra har svårligen varit hördt på vår scen Att den senare föredrogs på italienska bidrog icke minst till att höja intrycket deraf, ty de lärer icke kunna förnekas att ensemble-styc ken förlora mycket af sitt uttryck, när do del. tagande sjunga på olika språk. Dessa da gar har tör vår musikälskande publik vari oförgätliga -och publiken torde lika mycke som hr Gaudelius böra vara direktören tör K M:ts hofkapell och teatrar särdeles förbunden som under närvarande kritiska tider (i sanitärt hänseende förstås!) på någon tid velat afstå från lyriska sconens mest framstående artist. Skarpskyttemusik-kårens soirs sistl. måndag var, som man kunnat förutse, så talrikt besökt som utrymmet medgaf. Man kan också knappast önska sig trefligare små aftonunderhällmngar än dessa, som i all sin anspråkslöshet, och måhända just derföre att de icke allttör ofta upprepas, alltid kunna räkna på en tylld salong. Under sin skicklige och outtröttlige antörares ledning, gör också den lilla kåren ganska vackra tramsteg och eger till och med ibland sig solister at tör jenst. Exekutörerna skördade rikligt bifall at den animerade publiken för sina prestationer. De tvenne artister, som biträdde vid konserten, den ene med ett botydlig färdighet ersordrande och väl utfördt Thema med variationoral Wieniawski och den andre med Becthovens horrliga Adelaide, bidrogo icke heller minst till beredande at en angenäm afton. Som man torde påminna sig, väcktes för någon tid sedan i stadstullmäktiges rådförsamling förslag om inköp för stadens räkning al landeriet Lorensberg. Stadsfullmäktige afbojde likväl detta förslag och frågan förtoll. I motiveringen af sitt förslag yttrade motionären följande tänkvärda ord: Stadens årliga inkomst at denna plats är 22 rdr grundlega, Så lågt betingad med afseende på innehafvarens skyldighet att der bereda den bättre allmänheten en angenäm tillflykt under vår-, sommaroch höstmånaderna. Att detta vackra ändamål under sista decenniorna ingalunda fyllts, är oss ju alla nogsamt bekant älvensom dessvärre! att anordningarne i flera hänseenden der städes betänkligt bidragit till sedeförderf och det uppväxande slägtets allmänna försämring, ett förhållande, hvars verkningar ofelbart bli starkare om stället får en yngre, kraftigare och mera vinstsökande egare. Det är sannerligen ord och inga visor! Ännu krastiguare uttrycker sig stadskamreraren, hvars utlåtande i ämnet intordrats: IIvad angår det al motionären anmärkta förhållandet att anordningarne på Lorensberg på ett betänkligt sätt bidrogo till scleförderf och det uppväxande slägtets allmänna försämring, så måste medgifvas, att dels genom anläggandet af det nu nedbrunna ölbryggeriet (aj, aj, hvad säga stadens hrr bryggare om den piken, månntro?) och dels genom karusellens, dansbanans och parkens upplåtande åt folk af alla samhällsklasser, hatva de vid upplåtelsen fästade vilkor och det dermed atsedda ändamålet icke blifvit uppfyllda; men då för sådant missbruk särskild påtöljd är stadgad, bör densamma ock, på sätt upplåtelsebretvet bestämmer, kunna tillämpas, utan att staden bohöfver af sådan