Göteborgsposten – 11 mars 1865, sida 1

— IIertigen af Guise och hans bröder ha, lydande sin systers råd, undertecknat en öfveronskommelse med min son, hertigen at Anjou. — Och denna öfverenskommelse består uti? — Afsättandet af konungen af Frankrike och proklamerandet ar konung Frans at Valois, som är sjuk och cj har två år qvar att lefva. — Och vidare? sade Henrik kallt. — Vidare konungens at Navarra död. Derpå berättade Catharina i få ord men m d alla dess detaljer den scen som egt rum i hertigens af Anjou kabinett, en scen till hvilken hon, tack vare den lilla spegeln, varit ett osynligt vittne. När berättelsen var slut, yttrade Henrik: — Sålunda var jag dömd till hungersdöden ? — Ja. — Huru har då ers majestät kunnat rädda mig? — Jag har bebott slottet i Angers, svarade Catharina. Det är jag som låtit bygga en del af de underjordiska hvalfven. — Aha! sålunda voro hertigarne af Anjou och Guise okunniga om tillvaron af hvalfvet under oublietten? — Fullkomligt okunniga. — Och de äro sålunda nu lugna för mitt öde? — Åtminstone för en dag elle: två. Elter denna tids förlopp skall man utan tvifvel låta någon nedstiga i oublietten för att göra sig förvissad om er död. Henrik började småskratta.