Göteborgsposten – 11 mars 1865, sida 1

— Ers majestät, sade han, värdigas tillåta mig en fråga. — Lat höra, min son. — Ers majestät har under sin lefnad gifvit mig så många prof på sitt hat, att jag är förvana l örver att ers majestät ej latit mina kusiner fullfölja sitt uppsåt — Ni skall få veta orsaken. Henrik fästade sin klara blick på Catharinas orörliga ansigte. — Jag har varit gemål till en konung, och är tre konungars moder, sale hon i högtidlig och sorgsen ton. Konungen min gemål är död, två konungar mina söner äro döda. Loekboll för ett oblidkeligt öde är jag dömd att se min siste son inom nägra manader dö af en okänd sjukdom, men som ofelbart drabbar honom. — Hvad menar ers majestit? Catharina sänkte rösten. — Frans at Valois är sörgiftad, sade hon. Då IlIenrik gjorde eu rörelse, tillade hon: — Oh! icke af or. Jag har hvarken misstänkt eller anklagat er. Ni är en rollig man, ni; men Guiserna visste nog hvad de gjorde da de nyss proponerade den olycklige fursten Frankrikes thron. Uenrik darrade, enkedrottningen tortfor : — I närvarande ögonblick, ser ni, Henrik, finnes inom tamiljen Valois blott en man, och denne man är utan efterkommande. När konung IIenrik III nedstiger i grafven, skall det ej finnes nagon annan alt efterträda honom än en prins af huset Bourbon.