Göteborgsposten – 11 mars 1865, sida 1

Dörren öppnades och Henrik befann sig på tröskeln till det rum hos barberaren Loisel, som beboddes af enkedrottningen. Catharina af Medicis var alldeles svartklädd och syntes blek, allvarsam, nästan högtidlig. — Stig in, min son, sade hon. Vid ett tecken af henne drog sig mannen med masker tillbaka och tillslöt dörren. Drottningen, som dittills stått upprät, satte sig nu. Henrik deremot förblet stående framför henne med hatten i hand. — Min son, sade Catharina, jag har nyss ryckt e undan döden. Vill ni glömma det förflutna och blott minnas en sak: nemligen att ni är gift med en prinsessa af Frankrike? Henrik hade i hela sitt lif lärt att misstro Catharina af Medicis; men den ton i hvilken drottningen uttalade dessa ord lät nu verkligen uppriktig. Liksom om Catharina anat hvad som föregick inom honom, skyndade hon sig att tillägga: Å — Jag inser att ni blott kan ha förtroende till händelsernas logik. Sätt er derföre här och hör på. Henrik lydde. . — Denna natt, sade Catharina, har ett visst aftal träffats på slottet i Angers. , — Ja, jag misstänker det, sade Henrik. — Ett aftal som er död skulle bekräfta. — Aha! mycket bra,