Göteborgsposten – 10 mars 1865, sida 1

Väl värdt att besinna vore dessutom att de örmögnare dock till slut måste betala de afkortningar som bli en följd af att man afslår skattejemkningen. Tal. ville ej bestrida att hr Blomstrands förslag om en samvetsnämnd kunde ha sina fördelar, om det blott vore utförbart. Men genom denna metod hade alstrats ständiga klagomål, då deremot sådane ej sista året försports. Den nu använda uttaxeringen vore den lämpligaste för de skattskyldige. Man hade anmärkt att då regeringen blott för ett år sanktionerat det af stadsfullmäktige för tvenne år antagna förslaget, så vore det ej troligt att någon ytterligare sanktion skulle erhållas. Tal. trodde att någon felaktighet i tramställningssättet af denna begäran varit orsaken till inskränkningen i regeringens stadtästelse. Regeringen har helt visst intet skäl att vägra kommunen inom sig ingå öfverenskommelse om lindring i skatten, i synnerhet då en sådan öfverenskommelse vore till lättnad för de mindre bemedlade. — Vid behandlingen af frågan vid riksdagen hade Tal. gjort hvad han kunnat för att åt kommunerna bevara fullkomlig trihet i detta afseende, men detta hade mött motstånd at Stockholmsrepresentanterna, emedan kommunalutskylderna der af ålder utgått enligt bevillningen, tillföljo hvarat tjenstemännen betala mycket höga skatter. Oviljan häröfver har varit stor i hufvudstaden och man har sökt genomföra jemkningar, utan att tal. visste om det lyckats. Tal. slutade med att yrka bifall till sitt förslag. D:r Ch:s Dickson hoppades, att stadsfullmäktige vore öfvertygade derom, att han hyste en uppriktig önskan att bereda lättnad tör de mindre bemedlade, så mycket mera som han sjelf varit den förste att väcka ett förslag i denna riktning. Tal. trodde dock ej, att man egde hopp om sanktion å hr Renströms förslag, såsom stridande mot kommunalförordningen och alldenstund den förra stadfästelsen beviljats blott på ett år. Tal. framhöll, hurusom i kommunalförordningens nionde paragraf bestämdes, att nedsättning endast kunde beviljas för vissa klasser och för vissa ändamål. Sålunda skulle utgifterna för fyren på Gefveskären kunna uttaxeras ensamt på handelsidkare eller kostnaderna tör jernvågen läggas blott på jernexportörerna. På samma sätt befriades år 1853 stadens läkare från de utgifter som förorsakades af koleraepidemien. — Ett åtagande af de förmögnare att bidraga till skatterna skulle deremot kunna sko frivilligt. Tal. skulle sålunda mycket gerna sjelt till stadskassan inlemna mot de föreslagna utskylderna svarande belopp. Men då man ej kan hoppas erhålla fastställelse å en skattejemkning, måste tal. motsätta sig en sådan. Hr Philipson yrkade bifall till hr Ren: ströms förslag, men ej på samma grunder som motionären. Tal. trodde det ej vara rådligt att här tillämpa författningens allmänna föreskrift. Normalbeloppet 2 rdr 54 öre för bevillningsriksdalern är en billig multipel. Oaktadt en öfvergång nu skett, så har blott 1 procent at skattebeloppet behöft afkortas. Men ehuru någon skattejemkning väl ej för nästa år torde vara bestämdt behöflig, så böra stadsfullm. likväl vidhålla sitt beslut, äfven om sanktion ej skulle erhållas. Ordalagen i den kungliga stadsfästelsen antyda för öfrigt att regeringen troligen ätven för nästa år skall meddela sanktion. — Att tala om att vissa trafikanter ha nytta af vissa inrättningar, skulle vara att åter vilja dela samhället i klassen och gå hundrade år tillbaka i tiden. Gifver ej regeringen stadfästelse, ha likväl stadsfullmäktige gjort hvad på dem ankommer. Ur hobb fann det vara af vigt att förlidet års skattejemkning, som synts vara er lycklig lösning af frågan, äfven nu antoges Den lindring som derigenom beredes är vä