Göteborgsposten – 9 mars 1865, sida 1

— vet ni att konungadömet Fraukrike, sådant det nu befinner sig, är ett vackert rike? — Medgifves. — Och att om konung Uenrik III doge, och hans bror äfvenledes före eller efter honom ginge bort, skulle thronen vara ledig? — Nej, icke då både min bror och ni ha anspråk derpå, invände hertiginnan af Montpensier. — Med den olikheten likväl, sade Henrik, att min kusin af Guise är ett led mera aflägsen ... — Ni tror det? — Jag är säker derpå. Jag känner både mitt och ert stamträd på mina fem fingrar. — Må vara! Men konung Henrik III lefver. — Talade icke ni om att undanskaffa honom? — Utan tvifrel. — Nåväl! min kusin, sade konungen af Navarra, som slutligen helt öppet och otvunget började gapskratta, skaffa ni honom undan, men jag blandar mig ej deri, jag ... Vid dessa ord reste sig Anna af Lothringen skälfvande af förbittring. — Det vill säga ni vägrar? sade hon. — Alldeles, min vackra kusin. — Och ni tänker icke på, utt ni för framtiden kommer att ha en oförsonlig fiende i mig? utrotade Anna af Lothringen med ögat i lågor. — Bah! man dör ej af en qvinnas hat. — Men ni är i mitt våld!