Göteborgsposten – 9 mars 1865, sida 1

ven detta, som i förening med hennes ypperliga och känslofulla spel gör, att jag, och fiera med mig, höra henne mycket hellre än månsen annan storhet, som kanske har större konstfärdighet än hon. Skulle jag tänka mig Necken, och finge jag tänka mig denne som en flicka, så vore det med hennes anlete. Och likväl har jag ingen Nerudafeber, dertill är jag för litet musikalisk, det försäkrar jag. Vi lefva nu midt uppe i konserternas tid. Ilördags hade hr R. Walin konsert i Jakobs kyrka, såsom det säges besökt af 2,500 personer, en följd af att skaffa rymlig lokal och icke taga mera än 1 rdr biljetten. Ett ganska dåligt arrangement var det deremot, att så många biljetter såldes, att en hel hop menniskor, som köpt biljett, måste vända om utan att tå någon valuta för sina penningar, emedan det ej var möjligt att erhälla plats, äfvensom att det puffades ännu i sista stund för att tru Michaeli, som alltid drager folk, skulle uppträda, samtidigt med att hon for till Göteborg för att tjusa edra öron. Igår hade Conrad Behrens en matine, också rätt bra besökt tillfölje af ett annat sinnrikt arrangement, som börjat taga stark fart här i Stockholm och som består deri, att konsertgifvaren talar vid sina vänner, hvaraf han skaffar sig så många som möjligt, att taga emot så der fem, tio eller tjugo biljetter för att mångla bort bland sina många vänner. Den stackars vännen, som i allmänhet har svårt för att vägra den begärda väntjensten, så dålig biljettmånglare han än må vara, tager emot och säljer vanligtvis ej en enda; men som han icke heller tycker sig för skam skull kunna återlemna biljetterna, så bjuder han dem han kan träffa och betalar summan med sura miner. Sättet är inbringande; huru grannlaga det är lemna vi derhän. Hr B. är mästare i konsten att på detta sätt göra sig af med sina biljetter. På hans matine uppträdde hvarken tru Michaeli eller m:ll Signe Hebbe, oaktadt begge stodo upptagna på programmet såsom de hufvudsakliga lockfåglarne; m:ll Hebbe lärer dock varit illamående. Bland musikaliska nyheter må för ötrigt nämnas, att den utmärkte ungerske violinisten Leopold Auer, som under sitt förra besök här förskaffat sig så många vänner, snart kommer hit igen, nu åttöljd af en yngre syster, som lärer traktera piano särdeles väl. Men hvad är det värdt att tala om sådana milda saker nu, då vi hafva så spånnande saker som ett mord och ett upplopp att tala om. Om mordet vet jag dock icke synnerligt mera än hvad ett par morgontidningar redan derom berättat. Mördaren är en ung gretve Cronhjelm, så kallar han sig åtminstone; egentligen lärer han vara son till en singare vid namn Carini, som för några och tjugo år sedan besökte hufvudstaden och då gjorde bekantskap med mill Karth, af hvilken bekantskap den upptäckte mördaren blet en frukt. Sedermera gifte sig mill K. med en trashank och tiggare med det lysande namnet och titeln grefve Cronhjelm, som något hvar ännu minnes halva sett, huru han satt på Munkbron och räckte ut sin hand efter en skärf. Äktenskapet blef derefter, såsom man väl kan förstå. Mordet skedde i vredesmod öfver att mördaren icke hade fått penningar, såsom han hade begärt; så skall han hafva bekänt åt minstone för polisintendenten Östlund, som sjelf begaf sig i väg och grep honom i Södertelge. Om det s. k. upploppet i går afton är just icke mycket att förtalja. Det bevisar dock huru djupt rotadt hatet mot polisen och den nuvarande polismästaren Wallenberg är hos solket till följd af dessas hufvudlösa beteende under förra årets s. k. marsuppträden;