Göteborgsposten – 9 mars 1865, sida 1

kanske har ock dertill i sin mån bidragit harmen öfver den slapphet, som man tyckt sig märka i sättet att skipa rättvisa mot en ordningens upprätthållare, som visat sig ej förstå sitt kall bättre än att gitva fritt lopp åt sin otyglade vrede. Det är emellertid beklagligt, att våra lägre solkklasser ännu skola stå så ågt, att de tro sig kunna vinna något genom att sålunda skaffa sig hämnd, annat än alla förståndigas ovilja. Det är ännu beklagligare att se, det tryckfriheten ännu skall kunna så missbrukas som här nu senast skett, nemligen att dels särskilda flygblad, dels några af vår lägre press organer genom teckningar och uppretande visor och artiklar påminnt om årsdagen för de i många afseenden olycksaliga tilldragelserna förra året vid denna tiden och dermed åtminstone medelbart eggat folket till att gå och skräna för polismästaren. Något vidare blef det lyckligtvis ej at för denna gång, än att friden stördes af stora folkhopar, som ströfvade öfverallt på de större gatorna och de mera centrala torgen, mest naturligtvis på Drottninggatan, i trakten omkring hr Wallenbergs hus. Man skrek och hojtade, och så snart en patrull af lifgardet till häst, hvaraf två sqvadroner stodo uppställda på Gustaf Adolfs torg, gjorde en lindrig choc, skingrades man för att ånyo skockas på en annan punkt. Det hela aflopp med att några allt för näsvisa skrikhalsar häktades och pliktfäldes i dag till ganska dryga böter. Men det värsta är, att man för i afton fruktar för ännu svårare uppträden, — måndagsaftnarne äro här alltid värst; man har naturligtvis då ännu ej hunnit supa slut på förra veckans behållning, och förr kan ju ej en äkta stockholmsk lösdrifvare återgå till arbete. Jag bereder mig nu att gå ut och se hvad som komma skall, och om jag får se något, utan att min nyfikenhet bereder mig ett sabelhugg eller annat dylikt för mina lemmar mindre fördelaktigt äfventyr, så skall jag väl tala om det. Hu då, det är ruskigt nog att vara korrespondent ibland, och nog vore jag helt beskedligt och laglydigt hemma hos mig i afton, så tramt icke: tjensten framför allt. Horvtio.