Göteborgsposten – 8 mars 1865, sida 2

— 2—— —ä—— — Ja. — Ni får då ett jemförelsevis obetydligt antal hugenotter till undersåter, och ni blir skyldig era nya folk att afsvärja den reformerta religionen. — Det vill säga att jag blir katolik? -Alldeles. — När ollt kommer omkring, utbrast Henrik i littsinnig ton, är det ni nu föreslår mig ej så rusande som man skulle kunna tro. Jag hatar ingalunda påfven till den grad, att jag icke en vacker dag kan försonas med honom. Vidare? — Vidare skall ni gifta er med mig, sade Anna af Lothringen. — Aha! mycket bra... — Och sätta på mitt hufvud denna krona som jag gifvit er... — Det är mycket rättvist. Men... — Har ni ej sagt att ni älskar mig? — Jo, sade Henrik i det han med detsamma tog en ny kyss af hertiginnan. — Vi ha påfven för oss, sade hon. — Naturligtvis om jag afsvär reformerta religionen. — Och de båda husen Navarra och Lothringen skola bli de mäktigaste hus i verldon. — Allt det der är mycket bra, men... Detta men var fullt af invändningar och kom hertisginnan af Montpensier att rynka ögonbrynen. — Förklara er, min kusin, sade hon.