Göteborgsposten – 8 mars 1865, sida 2

danska kamraterna blef han tagen tillfånga och hölls på fästningen Spandau en tid. Fredsslutet beredde mormodren den sorgblandade glädjen att återse honom. Sedan hemkomsten ha, som vi i går omtalade, mormodren och dottersonen legat i samma säng, den I genare ännu behandlad som ett barn, hvilket han ock i många afseenden var. Barnet var dock nog gammalt att ofta behöfra pengar till att lefva ute med; mormodren måste hålla tillbaka för att hvad hon egde skulle räcka till. Deraf städse slituingar, ofta hästiga uppträden. Utan tillgångar, utan sysselsättning, utan utsigter och förhoppningar blef den unge mannen bragt steg för steg till förtviflans brant. Han beslöt att taga sig sjelf afdaga. Han köpte en pistol och begaf sig i Lördagseftermiddag bort till stadsgärden för att utföra sitt beslut, men styrkan svek honom, och för sin svaghet fann han stöd i en förbivandrande poliskonstapel. Med den laddade pistolen i fickan begaf han sig hem till mormodren. Der fick han åter för rebråelser för sitt lättsinniga lefverne. Utan någon föregående afsigt aflossade han skottet mot den gamla. Hon nedsjönk ögonblickligen död. — Sådan är hans egen bekännelse. Men hvad som deri ligger af urskuldning upphäfves deraf, att den ömklige ynglingen omedelbart derefter plundrade den mördades gömmor på de penningar som funnos samt på en silfverdosa och något bordssilfver, alltsammans uppgående till 60 a 70 rärs värde, Derofter begaf han sig till ett s:älle, der han kunde få logis öfver natten. Utan någon regelmessig plan begaf han sig följande morgon till södra gästgifvaregården och beställde skjuts, under uppgift att han skulle fara till egendomen Sätra, ungefär 6 fjerdingsväg utom Hornstull. Dervid observerades han af en polisofverkonstapel Ljungqvist, som kände honom. Från gästgifvaregården åkto han, såsom i går berattades, till Holländaregatan och gick derifrån ned till Drottninggatan och in i den mördades rum. Om han då skref biljetten angående hennes begrafning, eller om han gjort det förut, vet man icke. Måhända tog han då något mera af sitt offers tillhörigheter. Pistolen hade han omladdat, man vet icke i hvad afsigt. I stället för att fara till Sätra for han till Fittja och vidare till Södertelje. Polisintendenten Östlund begaf sig i går qväll till södra gästgifvaregården och erfor der af den återkomne skjutsaren hvad väg den efterspanade tagit. Han kunde således följa honom i spåren och fann honom sofvande i Sodertelje, i soza nyktert tillstånd. Cronhjelm hade blott några rdr qvar af sitt rof. Cronhjelm bekände innan kort sitt brott för polisintendenten Östlund och blef på morgonen förd hit till Stockholm, der polisförhör hölls med honom på förmiddagen. Det blef icke vidlyftigt, emedan polisen hade att tänka på gatu-uppträdena. Det var för ofrigt ej mycket att undersöka, då brottslingon vidhöll sin bekännelse. Han toy sitt brott temligen kallt och var beredd på att mista hufvudet. Cronhjelm har ett fördelaktigt utseende, ljust hår, blåa ögon, regelbundna och fina drag. Han förvaras nu i cellfängelset, afvaktande vidare ransakning och slutlig dom för ett af de gröfsta brott Stockholm varit vittne till. Folkbeväpningen. K. M:t har d. 21 sistl. Febr., uppå gjorda underd. ansökningar, entledigat ötverste-löjtn. frih. A. Mannerheim från öfverbefälhafvare-befattningen vid Mariestads skarpskytteförening, och löjtn. frih. E. A. Ulfson Sparre från ölverbefälhafvare-besattningen vid Wexjö skarpskytteförening. Samma dag har K. M:t förordnat nedannämnde att vara öfverbefälhafvare för följande friv. skarpskytteföreningar, neml.: löjtn. vid Skaraborgs reg. C. O. Övergaard, för Mariestads; löjtn. vid Kronobergs reg. E. IL. Apiarie, för Wexjö; löjtn. vid Gotlands nationalbevä. ring O. Carlstedt, för Döderhults; löjtn. vid Wester-Norrlands beväringsbataljon C. O. Forsgren, för läths; och kapt. vid Wendes artillerireg. O. Berger, för Glimåkra sockens frir skarpskytteförening. Tjenstledighet under 5 veckors tid ha K. M:t d. 15 sistl. Febr. beviljat landshöfdingen i Malmöhus län 8. G. v. Troil. Vid Sandhamn, den ödsliga tulloch lotsstationen i Stockholms skärgård, lära er kyrka och ett skolhus komma att uppbyggas j Drifkraft för industriela ändamål, Prof C. A. Ängströms föredrag i Idunsistl. Lör dag refereras af P. T. sålunda: Talaren framholl först och främst, att vid bedrif vande af industri, som afser sorådlande af rakwnen betingas de ekonomiska fordelarne vid arbetet af pri set å råämnet, produktionsoch transportkostnadern samt forsäljningspriset, äfvensom att första vilkore a for industricl utveckling är lätta och beqväma trans . porter genom jernvägsoch vattenkommunikationer Jemedan priset såväl å rämnet som den förädlad varan eljest blir så högt, att utvecklingen af en in hemsk industri derigenom omöjliggöres. I detta af scende ega vi inga företräden framför utlandet. V hafva icke desto mindre stora ressurser att med fö del kunna täfla med utlandet genom vår tillgång p en drifkraft, hvars billighet minskar kostnaden fö uframbringandet af den förädlade varan.3 Derpå uppdrog tal. en skildring af fördelen vi ns användandet af tekniska motorer framför de lesvandRR 171:. vn fom tv 3 R NN