Göteborgsposten – 8 mars 1865, sida 2

— Det är sannt, att den är något kall, eade Henrik som alltid hade ett småleende på läpparna. Men om förlåtelse! behagar ers höghet underrätta mig för hvem det andra konungariket är bestämdt? — För en furste som efter sitt behag kunde kalla sig konung af Frankrike eller konung af Gascogne. — För tusan! — Jag säger konung af Gascogne, fortfor hertiginnan, emedan den verkliga hufvudstaden i min tanka borde vara Bordeaux. — Och denne furste? — Det skulle blifva ni, min kusin. Henrik resto sig i sin ordning. — Min vackra kusin, sade han, de viner man dricker på slottet i Angers äro för mycket eldiga. — Hvarföre det? — Emedan de göra er alltför skämtsam. — Jag skämtar ej, min kusin. — Uuru! det är på allvar ni föreslår mig det der? — Utan tvifvel. — Då ber jag tusen gånger om förlåtelse! Jag är helt och hållet öra. — Nåväl! låtom oss ett ögonblick förutsätta att Europas karta är jå detta sätt omgestaltad, fortfor hertiginnan af Montpensier. — Denna förutsättning behagar mig, fru hertiginna. — Ert konungarike består af halfva Frankrike, som är till två tredjedelar katolskt, och Spanien, som är det helt och hållet.