Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 1

sitt lif. Dels för att ej gå den aflidnes släg tingars förberedelse på den sorgliga händelse i förväg, dels emedan en efter tidn. Upsala i Stockholmstidningarne intagen berättelse on tilldragelsen sades vara i viss mån oriktig hafva vi ej omnämnt densamma. Som vi docl nu i Uhsala-Posten finna en, som vi tro tillförlitlig berättelse om händelsen, intaga v densamma: Studenten af Göteborgs nation, Otto Chri stian Landgren, född d. 26 September 1843 afled Måndagen d. 27 Februari kl. 2 e. m tillsölje af blåsyra, som nan intagit omkr. kl 12. Han hade på förmiddagen mottagit besöl af åtskilliga kamrater, men för dessa ej nämn ett ord om sin afsigt; deremot hade han, strax förrän han intog giftet, skrifvit och till en an nan kamraf afskickat ett bref, hvari han bland annat yttrar: Skynda hit, när du kommer har jag aflidit. När denne kamrat anlände, var han visserligen ej afliden, men redan sanslös. Dessförinnan hade dock personer i närbelägna rum hört hans rosslingar och tillkallat professor Glas, som genast använde motgift, men förgäfves. Om den blåsyra L. användt hade varit tillräckligt stark, skulle döden följt genast, såsom han beräknat; men den han intog var temligen svag och dess kraft försvagades utomdess yttermera genom ett spetsglas vin, som han druckit för att förtaga den bittra smaken af giftet. Detta hade till följd, att han ännu sjek kraft och tid att skrifva några rader. hans skrifbord sanns nemligen en papperslapp, hvarå han med bläck och temligen redig handstil skrifvit: kl. 12t. 14m: — Jag har tömt blåsyran, lefver ännn. — Å ett divansbord, vid hvilket han anträffades sittande, fanns en annan papperslapp skrifven med oredig stil och blyerts: Jag lefver ännu — kan ej begripa det — det mörknar omkring mig — så mörkt — så mörkt — — — ljus — ljug — — — —. Orsakerna till L:s förtviflade beslut äro ej att söka i de vid dylika fall vanligen förekommande bevekelsegrunderia: olycklig kär lek eller ekonomiskt obestånd — utan i en dyster och hopplös verldsåskådning. Under en glädtig yta bodde hos honom på djupet ett starkt vemod, en känsla af disharmoni, hvilken han var för svag att bära och hvilken han derför sökte afskudda sig. Till sina seder var han ren och oförvitlig, hade en mycket liflig uppfattning och egde goda kunskaper, särskildt inom det naturvetenskapliga facket. Att dessa hans kunskaper äfven uppskattades af hans kamrater, bevisas deraf att han på grund af deras val under åtskilliga terminer fungerat både såsom ordförande i bo taniska bytestöreningen och såsom sekreterare i sektionen för botanik och zoologi af det naturvetenskapliga studentsällskapet. Han hade många vänner, hvilka djupt begråta hans förtidiga och sorgliga bortgång. Den kongl. balen, Vi meddela härnedan slutet at den i P.-T. meddelade beskrifningen öfver den senaste kongl. balen: Drottningen bar en mörkröd tyllklaådning på rodt siden (cerise), med en elags tunjque af en ovänligt vacker bruselspets, som var fästad på sidorna med agatfärgade törnrosbuketter, fasthållna af stora juvelsmycken. Berten, af brässelspetsar, var vid axlarne fastad med agatsärgade törnrosor och juvelsmycken. Broche, halsband, orhängen och armband voro af juveler. Vid venstra axeln bar H. M:t konung Oscars porträtt i juveler på blå rosett samt en preussisk orden. Håret, i rika flätor, sammanhölls af en juvelkam samt pryddes derjemte af en krans utaf agatfärgade törnrosor, blandade med juveler. Enkedrottningen var klädd i en pense-sidehsarsklädnihg, gärnerad med svart, bred spetsvolang, uppfästad i vågor med svarta spetsrosetter. I midten af hvarje utaf dessa rosetter var en i juveler infattad ametist. Halsband, broche, örhäng en och Armband voro också af stora ametister, nfattade i juveler. På hufvudet hade H. M:t ett juvelsdiddem med ametister samt pense-plymer och en bred silfverbarbe, samt kam af juveler. H. M:t bar